Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Telemak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla ti5lemak.
251
Docenten gick in på sin kammare, och när han
försett sig med den behöfliga köpeskillingen, återvände han
för att betala sin skuld och derefter, en annan Mèntor,
taga vård om sin Telemak.
Mentor, utkommen på gården, blef vittne till en högst
underbar syn.
Der stod Kalypso och förmodligen en af hennes nymfer,
men mycket skönare än Kalypso sjelf, hvilken med
hopknäppta händer och blicken lågande af förtjusning
fördjupat sig i åskådandet af Telemak, som på sin ledsagarinnas
order utvecklade hela sin konstfärdighet.
Det var grefvinnan Tjäderhjelm och fröken Clementine.
»Telemak!» ropade hans lärarinna, »ge vackra foten ...
så ja .. . Gå efter min näsduk ... så ja ... det var snällt.. .
Hur gör du, när du helsar på hennes nåd?»
Telemak lade sig på marken och, sträckande benen
långt framför sig, kröp han till grefvinnans fötter.
Docenten helsade på de båda damerna; men det var
endast dottern, som rodnande besvarade helsningen, ty
modern hade ej ögon för annat än den beundransvärde
mopsen, den hon smekte och kysste med fullt ut så mycken
värma, som när en moder sluter sitt barn till sitt hjerta.
Flickan, som nu fick sin tia, hoppade under
oupphörliga utrop af glädje sin väg och försvann utåt fälten;
men qvar stodo Fénelons hjeltar och gudinnor.
»Ack, han är den sötaste jag sett!» parlerade Kalypso,
»och maken står aldrig att finna. . . Ah, se god morgon,
min bästa magister! ... Jag får beklaga sorgen . .. Och du
heter Telemak, din lilla tjufunge?. . . Nej, men se hvilka
vackra, ljusgula fötter. . . Jag får tacka för
notifikations-kortet. . . Och ögona se’n . . . hvar har du fått dina granna
ögon ifrån? . . . Prosten var inte länge sjuk, som jag hört. . .
Ack, om jag rådde om honom bara . .. Hvad han är vacker,
hvad han är söt!»
Grefvinnans betjent nalkades och frågade, om hennes
nåd ämnade, dröja, emedan han då ville ge hästarna något
foder.
Nu först erinrade sig grefvinnan, att hon, med
anledning af hvad som passerat mellan henne och värden på
stället, icke gerna kunde stanna qvar som gäst, hvarför
hon befalde betjenten att köra fram och lät derjemte
docenten förstå, att, såsom förhållandet också var, hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
