Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den broderade plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den broderade plÅnboken.
265
Han hade ej länge innehaft denna ställning, då han
kände någon rycka i näsduken. Förskräckt hof han upp
sina ögon och såg framför sig en liten flicka, vacker som
en klar vårmorgon och grann som en liten prinsessa. Det
sköna barnet lekte med hans näsduk och syntes fördjupadt
i åskådandet af dess prunkande färger
Det föreföll Linder, som hade en engel direkt
nedstigit från skyn för att skingra hans mörka tankar. Han
lyfte upp barnet på sitt knä och tryckte en kyss på dess
leende läppar. Den lilla flickan upptog alls icke illa denna
artighet och ämnade kanske besvara den, men fick i
detsamma sigte på en smal stålkedja, som slingrade sig 0111
Linders hals och förlorade sig i hans västficka. Hon fattade
tag i den och drog rätt allvarsamt deruti.
»Netta lilla,» hördes nära invid en ljuf
fruntimmers-stämma, »Netta lilla, inte får.du besvära så deri»
Notarien varseblef nu midt emot sig ett ungt
fruntimmer af högst intagande utseende. I ett ögonblick hade
han ställt barnet på marken, uppstigit från sätet och lyft
på hatten.
»Jag ber om förlåtelse, min fru,» sade han, »men den
lilla engeln har visst inte besvärat mig.. . tvärtom vet jag
mig inte på länge ha njutit en så angenäm minut som
denna... Säkert är ni detta barns afundsvärda moder?»
»Ja, min herre,» svarade hon, i det hennes blick med
ett uttryck, hvaraf endast en moders öga är mäktigt,
öfverför den lilla älsklingen; »mitt enda barn, på en gång min
enda tröst och mitt enda glada minne.»
»Ert enda glada minne!» upprepade Linder; »detta
yttrande tillkännager på en gång bedröfvelse och glädje . . .
bedröfvelse öfver ett förflutet och glädje öfver ett
närvarande . . . Ack, hvem ville ej gerna ha något bedröfligt att
minnas, blott man hade något närvarande att glädja sig
åt! .. . Med mig är förhållandet alldeles motsatt, min fru,»
tillade han med en suck, som tanken på slottskansliet
ovilkorligen framkallade.
»Från en så ung man som ni,» yttrade frun, »låter
det der mycket sorgligt hvad det närvarande beträffar. . .
men ...»
»Men,» inföll Linder, »det torde inte vara så sorgligt
som det låter, menar ni, min fru?. . . Jag vet, att den
sorgliga tonen oftast här i verlden icke är någonting annat än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
