Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den broderade plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRODERADE PLÅNBOKEN.
267
»Nå, sent omsider ha vi det nöjet att träffa herr
notarien!» hördes en basstämma bakom dennes rygg.
Träffad som af ett ormstyng, vände sig Linder om.
Hans ansigte blef vaxgult, och det var nära att han i
förskräckelsen släppt till marken den lilla flickan, som lekte
i hans famn. Framför honom stodo två karlar i långa
syrtuter och med trotsiga, hånleende ansigten.
Linder, förstenad, kunde icke få fram ett enda ord.
»Tror herrn, att vi längre tänka löpa som narrar,»
fortfor basstämman, »ifrån staden till malmarna och sedan
från malmarna till staden tillbaka?. . . Var derför så gentil
och infria strax det här gamla dokumentet, som nu är nästan
utnött, eller gör oss genast sällskap till... ja ja, herrn vet
nog. .. Förlåt emellertid att vi så här på morgonqvisten
kanske falla något olägligt. . . men vår tid är dyrbar.»
Linder, hvars ansigtsfärg nu öfvergick i det klaraste
purpurrödt, ville befria sig från sin sköna börda för att gå
sitt öde till mötes; men lilla Netta, som tycktes ha fattat
ett särdeles tycke för den stackars notarien, började gråta
och skrika af alla krafter.
»Se så, Netta lilla,» tröstade den tröstlöse notarien,
»var snäll nu . . . jag kommer snart tillbaka . . . gråt inte
så der, mitt lilla barn I . .. Förrlåt mig, min fru, för det
obehagliga uppträde ni blifvit vittne till, ovanligt för er,
men hvardagligt för unga, obetänksamma män som jag...
Anse alltsammans endast som en liten episod ur
hvardagslifvet och tänk inte mer derpå ... Jag tackar er af hela mitt
hjerta för den oförgätliga stund jag tillbragt i ert sällskap . . .
Adjö, Netta lilla I .. . När jag återkommer, skall du få namnam
af mig, men gråta får Netta inte, för då är Netta inte snäll
längre och då tycker mamma inte om Netta mer och ...»
»Hvad fan är det för historier!» afbröt den hiskeliga
basstämman; »ha vi väl tid att höra på så’nt der? . . . Klockan
går på nie ... låt oss lunka nu, medan det är någorlunda
svalt... vi ha alls ingen lust att låta steka oss på
Hornsgatan middagstiden . . . Vill herr notarien åka, så ha vi
ingenting deremot. . . var så god nu, herr notarie!»
Och dermed stälde sig en herre på hvardera sidan
om vår hjelte, som med en djup suck bugade sig för frun
och beredde sig att åtfölja de obevekliga figurer, som
omgå[vo honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
