Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den broderade plånboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BRODERADE PLÅNBOKEN. 269
»Men om ni nu emottoge ifrågavarande summa som
làn af mig, så...»
»Så är det alltför troligt, att jag icke så snart blir i
tillfälle att återgälda den . .. kanske aldrig ...»
»Jag har blott varit bekant med er en halftimme,»
genmälde damen, »och kan således ej känna er iätt; men
ni har en dygd, som jag lärt känna, och det är ärligheten ...
tro mig, den är mycket värd i dessa tider. .. Men vi ha
inte tid att resonera längre ... de nalkas, de blodsugarne! ...
Se här... tag min plånbok och uppgör med dem, under
det jag går in och dricker mitt fjerde glas.»
Och dervid tog hon ett grant broderad plånbok ur
barmen och räckte den åt den förvånade notarien.
»Jag skulle mottaga denna plånbok!» stammade han;
»jag skulle med edra pengar betala mina obetänksamheter! .. .
Nej, min fru!... jag vore då en usling ... nej! ... Jag
har nog af den olyckan att vara en slarf, en galning, som
aldrig skulle ha kommit i sådana omständigheter, om jag
haft den minsta gnista af omtanka.»
»I himlens namn, min herre dröj inte längre!... Se
på lilla Netta... se hur hon ber er. . . Ni gaf henne den
der vackra duken... tag nu mot, för hennes skull, den
här återtjensten ... det är inte gåfvans större eller mindre
betydenhet, som bestämmer dess värde, utan gifvarens
hjerta ... Dock, hvad säger jagi... Det blir ju ingen gåfva ...
det är blott ett lån, och för att uppmuntra er, lofvar jag
att bli den strängaste borgenär i verlden.»
Och dermed stoppade hon sin plånbok mellan bonjouren
och västen på notarien, tog Netta vid händer^ och skyndade
med raska steg mot brunnshuset.
Notarien beredde sig att följa henne, men hejdades af
de tvänne griphumrarne, hvilka förklarade, att Hornsgatan
vette åt alldeles motsatt väderstreck.
Förgäfves bad han dem att ett ögonblick få tala med
fruntimret, som nyss aflägsnat sig. Den ene af dem svor
på, att han omöjligt kunde sticka sin fot inom ett hus, der
menniskor kolkade i sig vatten.
Notarien svor på, att han icke skulle gå ett enda steg,
förrän han fått tala vid ifrågavarande dam.
Slottskanslibetjenterna svuro med en röst på, att om
han ej godvilligt följde dem, skulle de bruka våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
