Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sonhustrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SONHUSTRUN.
277
afskedad till följd af ömsesidigt missnöje. Jag skaffade en
annan, en tredje, en fjerde, en femte, men alla blefvo efter
ett dygn eller par afskedade af den sjuke, som var otålig
och kinkig öfver alla gränser.
Emellertid fick jag behålla min befattning som läkare
i huset samt blef till och med ansedd som en vän, åt
hvilken den sjuke tyckte sig kunna anförtro äfven sina
husliga sorger. Han hade blott ett enda barn, en son,
trettio år gammal, men på hvilken han var så förtörnad,
att han allvarsamt funderade på att göra honom arflös.
Den unge mannen hade med mycken ifver och flit omfattat
sin fars yrke, men sedermera flyttat till en gammal enka,
hvars rörelse han som verkgesäll förestått. Belåtenheten å
gummans sida hade varit så stor, att hon velat gifva honom
sin enda dotter.
Men detta föreslagna parti, som uppfylde tenngjutaren
H. den äldre med den lifligaste glädje, behagade på intet
sätt den unge. Flickan, som var ful och tråkig, blef honom,
oaktadt sin ganska betydliga hemgift, med hvar dag mer
motbjudande, och han förklarade, att han förr skulle dö, än
gifta sig med den han aldrig kunde älska. Också lemnade
han snart sin kondition.
Fadern skummade af vrede, och det så mycket mer,
som han snart fick veta, att hans son redan bortgifvit sitt
hjerta, och det åt en flicka, som stod i nipperbod. »Kan
man tänka sig något fasligare än att förgapa sig i en
bodmamsell!» utropade gubben, liksom vore det fasligare att
sälja tyll och silkesband än mathemtare och tennsoldater.
Böner, tårar, föreställningar, hotelser — allt hade varit
förgäfves, hvarefter sonen, fast besluten att följa sitt eget
val, begaf sig på resor i utlandet. I tre års tid hade han
nu varit borta och derunder skrifvit flere bref till sin far,
utan att denne besvarat ett enda.
Dagen efter den, då den rike tenngjutaren, som nu.
var betydligt på bättringen, hade förtrott mig allt detta,
inträdde till mig en ung, välklädd man af ett utmärkt
hyggligt ’ utseende, åtföljd af ett ungt, vackert fruntimmer.
Den främmande frågade mig, i min egenskap af läkare
hos tenngjutaren H., om dennes befinnande och tycktes erfara
en oskrymtad glädje vid underrättelsen om att han vore
ett godt stycke på bättringsvägen.
»Gud ske lof!» ropade han med strålande ögon, »jag
har då inta kommit för sent. Hade min far varit död, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
