Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man påstod till och med, att gumman hade pengar på
kistbottnen; men huruvida någon annan än hon sjelf fått
sticka näsan i kistan, kunde ingen uppgifva.
Bland andra sällsyntheter, som jag upptäckte i den
hemlighetsfulla gummans stuga, var äfven en stor katt med
den vackraste gulbruna pels. Katten stod på en rödmålad
dragkista med förgylda messingsbeslag. På denna möbel
hade, såsom det allmänt påstods, katten stått i fyra år, natt
och dag, utan att under hela denna tid en enda gång hafva
lemnat sin höga plats.
Detta var nu mindre att undra på, ty katten var
uppstoppad och hade ögon af glas med forgyldt papper innanför
glaset, så att ögonen blänkte rätt storståtHgt, när solen
blickade in i den lilla, ensliga stugan.
Denna katt, ehuru icke mera farlig för råttorna, förstod
icke desto mindre att göra sig respekterad af gårdsfolket.
Gumman gick och gälde för att kunna spå, ja, till och med
trolla, och denna stora, af alla afundade förmåga, att med
säker blick kunna skåda in i det för vanliga ögon förborgade,
hade hon bestämdt sin katt att tacka för.
Katten var, menade man, icke så död och stillastående
som man trodde. När gumman var allena med honom,
gjorde han krumsprång, som ingen lefvande katt kunde
göra efter, och då kunde han tala på ett språk, som ingen
lefvande fyrbent like förmådde lära sig, om han än lefde i
hundra år.
Detta allt hade man flerfaldiga gånger, i synnerhet
nattetid, både hört och sett genom nyckelhålet. Man ansåg
hvar och en för en dummerjöns, som vågade betvifla
trovärdigheten af dessa uppgifter, och som ingen ville vara en
dummerjöns, så trodde man allmänt på dem.
Jag sökte på allt sätt ställa mig in hos mor Stina.
Under mina ofta förnyade besök plockade jag åt henne
hvarjehande smått och godt af kaffe och socker, skifvor af
färska mandelbröd, torkade fikon, med mera dylikt, som
kunde vara begärligt för en sjuttioårig gom. Jag var förbåldt
artig och förekommande.
Detta tillvann mig slutligen gummans synnerliga
tillgifvenhet och tacksamhet, och undfägnades jag någon gång
med de ypperligaste smultron och den solidaste grädde, så
var det alltid i mor Stinas gästfria stuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
