Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter sig, under det roddaren, vid hvarje tag med årorna,
till hälften reste sig upp i båten för att vinna mera kraft
åt rodden.
»Ingen synes?» frågade slutligen roddaren med
flämtande andedrägt.
»Nej, nej, ingen, ingen!» svarade qvinnan med en
blick af oändlig glans mot höjden; »ro, var lugn! ... Ingen,
ingen.»
Myriader silfverperlor stänkte kring de krökta årbladen,
och de bebyggda stränderna speglade sig i vattnet.
»Fördömda måne!» mumlade karlen: »han lyser som
hade han aldrig tillförene lyst ... Finns det då på hela vida
hvalfvet ingen molntapp, som kunde lägga beslag på den
der silfvertackan deruppe!»
»Hvarför oroa dig, Carl!» förebrådde hon; »är du inte
i detta ögonblick mera fri, än den vackra, praktfulla månen,
som strålar öfver oss?»
»I detta ögonblick, ja ... Men hvem svarar för det
nästa? ... Ack, vore jag väl så långt från dessa fördömda
kuster, som månen är, då skulle jag le som han och skryta
som han ... Men tyst! Hörde du inte årslag? ... Jag tyckte
bestämdt jag hörde årslag.»
»Nej, det var ljudet af dina egna åror.»
»Ser du inte en svart prick bakom oss på sjön?»
»Nej, jäg ser ingenting,» svarade hon, efter att hafva
skådat sig om och noga betraktat hvarje föremål, de
tillryggalagt.
»Hvad Julia sofver länge!» yttrade sjömannen, blickande
ned i båten.
»Hon sofver så lugnt och med hufvudet mot min
fot,» sade qvinnan.
»Stackars barn!» suckade roddaren, hvilade på årorna
och lutade sig ned öfver den sofvande flickan; »stackars
min lilla Julia!»
Äfven qvinnan böjde sig framåt öfver samma föremål.
Begges ansigten råkade dervid hvarandra och begges armar
slogos om hvarandras hufvud.
Det blef en djup tystnad; men fyra ögons förenade
tårar droppade ned öfver det slumrande barnets ansigte.
Dessa tårar måste hafva varit bittra, ty barnet vaknade
hastigt och ville resa sig upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
