Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fadern, eller fänriken, såsom vi hörde gumman i fiskarstugan
betitla honom, var en lång gestalt med regelbundna,
välbildade anletsdrag, ljust hår och blå ögon, hvilkas
egendomliga, milda karakter det närvarande, skygga uttrycket
icke helt och hållet förmådde besegra.
Modern, eller mamsellen (det gör oss ondt, att vid detta
tillfälle icke kunna presentera en fru), uppnådde i det
närmaste mannens längd, men hennes motsvarades af en fyllighet
i formerna, som bidrog till fulländandet af den mest
majestätiska qvinnogestalt, man kunde tänka sig. Ansigtsfårgen
stötte något i gult, likt en kreolskas hy, men dragen voro
rent grekiska och ögonen liknade tvänne i den hvitaste emalj
infattade stora stenkolsperlor, alltid blixtrande, men förfärligt
brinnande, när den höga barmens vågor häfdes, vare sig af
smärta eller fröjd.
Barnet, detta kärlekens barn, var beundransvärdt att
skåda. Om någon, som förut ej sett modern, hade, med
handen på barnets ljuslockiga hufvud, skådat in i dess ansigte,
skulle denne »någon» ovilkorligen hafva utropat: barn!
Huru hafva dessa, storm och åska bebådande ögon kommit
in i detta hufvud af liljor och guld! — Vare detta nog
sagdt för denna gången om den sexåriga Julia, denna på
en gång ljufva och glödande frukt af Nordens och Söderns
omarmning.
Framför en i stugan befintlig bristfällig pinnsoffa
framdrogs ett bord af enahanda beskaffenhet, hvaruppå gumman
utbredde en grof, men ren duk. Derpå lades det medförda
knytet, som öppnades. Innehållet bestod af hvarjehanda
förfriskningar, en bundt bankosedlar och tvänne puffertar.
De förra togos om hand af gumman, hvilken stälde dem i en
husmoderlig ordning på duken, såsom det syntes, till
gemensamt bästa. Mannen tog puffertarna och lade dem afsides
i fönstret. Derefter vidrörde han med fingret
penningbundten och såg frågande på Anna.
»Jemnt fem hundra riksdaler banko,» hviskade hon till
honom; »fyra hundra skall finnen ha för det han för dig
öfver hafvet, hälften när du stigit ombord och hälften när
du väl kommit fram.»
Mannen höll ännu fingret på bundten, liksom hade han
ännu ej fått tillfredsställande svar på sin frågande blick.
»Jag har sålt mina nipper,» fortfor hon; »jag hade ju
fått dem alla af dig i vår lyckas dagar ... Kunde de väl nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
