Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tror du, att obehagliga möten förebåda olyckor?»
sporde mannen med blickar på Anna.
»Underlig fråga af dig, min vän! ... Huru många
gånger har du inte förebrått mig min forna vidskepelse!»
»När jag från Strandgatan i afton kom in på Nybrogatan,
mötte jag grefve Lejonborgs ekipage,» berättade han;
»det kunde vara omkring fem minuter förrän jag råkade
dig, der du väntade med båten.»
»Grefven!» utropade Anna, med ögon, gnistrande som
en tigrinnas. »Han! ... Den nidingen! ... Det egentliga
upphofvet till vår olycka!»
»Ja, honom mötte jag ... Hvad tror du?»
»Jag tror, att hans ansigte skall bli grönt som galla,
när han får höra din räddning.»
»Kommer du ihåg, när vi förra gången skulle fly?»
»Ja.»
»Hvem mötte jag då, den der aftonen?»
»Bruno ... Skulle jag inte minnas det? ... När glömmer
man de rysligheter man utstått?»
»Natten derpå greps jag af Titzen.»
»Bruno, den eländige, hade upptäckt din tillflyktsort
och derefter angifvit den hos polisen ... Han spionerade på
oss dag och natt ... Hvad var då naturligare, än att du
skulle stöta på honom? ... Mötet med den uslingen kan
således icke anses för en vink af ödet ... Ha! Jag ville äfven
se honom, när han får kunskap om din flykt! ... Han skall
slita sitt hår, sönderrifva sitt bröst och krossa sitt fördömda
hufvud mot den första mur han möter!» yttrade Anna under
vild glädje.
»Vill inte nu herrskapet gå till hvila?» afbröt dem
mor Stina, i det hon öppnade den lilla dörren till stugans
innersta.
I detta kyffe stod en bäddad säng, nästan lika bred och
lång som rummet, hvaruti den befann sig, så att endast en
smalare stol derjemte kunde inrymmas, hvilken också hade
sin plats invid sängen.
Fänriken tog puffertarna och lade dem på stolen
bredvid sängen, hvarefter han oafklädd kastade sig på bädden.
Mamsell Anna bar in lilla Julia och lade henne bredvid
fadern, men sjelf satte hon sig på stolskanten och tog en
puffert i hvardera handen med synbarlig föresats att vaka
på sin post.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
