Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke alla kammarherrar få springa upp på sin
herskarinnas bord och taga plats mellan medvurstar och
smörtallrikar, de må nu för öfrigt vara aldrig så i smöret, men så
hade också gummans trotjenare sina stora företräden framför
andras. Fullt ut så hal och mjuk i ryggen, som trots någon
kammarherre på två ben, och skicklig uti att spinna, om ej
just intriger, liksom andra hofmän, samt i stånd att klösa med
samma tass, han brukade smeka med, också i likhet med
hofvets guldgossar, var gummans kammarherre ett mönster
af trohet och tillgifvenhet. Han hvilade ständigt vid sin
matmors fötter, uppmärksam på alla hennes rörelser, och
när gumman for till staden för att sälja fisk, var katten
den ende som bevakade hennes hus. En gång under
gummans bortovaro, så berättas det, hade tjufvar nattetid
brutit sig in i hennes koja, men, inkomne i stugan, hört ett
hväsande, som ur ett helt ormbo, och sett ett par eldkulor
röra sig af och an i mörkret, hvilket till den grad
förskräckt de inträngande, att de hals öfver hufvud hastat ur
stugan, qvarglömmande i brådskan ett knyte med diverse, på
annat håll stulna, dyrbarare saker, för hvilkas återlemnande
till rätt egare gumman tillgodonjöt en hederlig
vedergällning. Förmodligen trodde inbrottstjufvarne, att hin onde
inackorderat sig hos fiskargumman på Hästholmen. Det är
besynnerligt nog, att liksom man alltid föreställer sig en
engel hos alla unga och vackra flickor, så tager man för
gifvet, att Belzebub jemt skall hålla till hos gamla och fula
käringar, ehuru, om man närmare tänker på saken, man
icke så lätt torde kunna fatta, hvad den lede frestaren har
hos en gammal gumma att göra. Allt ifrån den stunden
rådde det innerligaste förhållande mellan mor Stina och
hennes katt.
Derför, när hon med en ny nickning drack honom till,
var det lika mycket af högaktning som af artighet.
Derefter hälde hon några droppar af vinet på en sockerbit och
räckte denna till katten, som lika hjertligt höll till godo
dermed och sedan försåg sig sjelf med tilltugg af hvad som
fanns på det rikligt försedda bordet.
Gumman åt icke mycket, men tog sig i stället desto
mera till bästa af krusets innehåll.
Ålderdomen har ingen synnerlig matlust, särdeles den
fattiges ålderdom. Det hårda, grofva brödet, den torra, sega
saltbogen hafva ingenting frestande för sextioåriga tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
