Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han gifvit sin känslolösa väninna en blick, på en gång
uttryckande bekymmer och förargelse, tog han plats framför
henne och stannade orörlig med ryggen i den förfärligaste
bågform, svansen i vädret, klorna utspärrade, hufvudet
framåtlutande och ögonen sprutande eld. Alltid förfärlig för sina
arffiender, råttorna, borde han i detta ögonblick vara
förfärlig äfven för menniskor.
Dörren till förstugan öppnades sakta, liksom af en
osynlig hand, och ett bredt ansigte, omkransadt af tjockt, svart
hår och yfviga polisonger, visade sig i öppningen. Detta
ansigte skulle säkert hafva förskräckt hvilken annan som
helst i den lilla stugan, men icke katten, som fortfarande
bibehöll sin hotande ställning, utan att likväl sjelf,
märkvärdigt nog, kunna injaga någon förskräckelse hos ansigtet
i dörren.
Dörröppningen vidgades allt mer, och småningom följdes
det breda ansigtet af ett par grofva axlar och slutligen af
allt det öfriga, som erfordras för bildandet af en kraftfull,
undersätsig karlfigur.
Karlen eller den objudne gästen, såsom vi med bästa
skäl i verlden kunna kalla honom, närmade sig på
tåspetsarne det dukade bordet, hvaruppå katten presenterade
sig, orörlig, fast med oroliga blickar.
Karlen betraktade, vid det sparsamma skenet af ett
nästan nedbrunnet ljus, först den sofvande gumman, sedan
lemningarna efter aftonmåltiden och slutligen de hyggliga
klädesplaggen, som här och der hängde öfver stolskarmarne.
Ju mer han betraktade allt detta, desto ljusare blef hans
ansigte.
Nu inträdde trenne andra objudna gäster med samma
varsamhet som den förste, likaledes närmande sig bordet.
Den förstes blick föll på den lilla sängkammardörren.
Derefter meddelade han med högra handen sina kamrater
denna upptäckt, läggande dervid ett finger på sin mun till
tecken att de borde iakttaga den djupaste tystnad, hvilket
tecken också noggrant uppfattades.
En af de sist inkomne karlarne tog ljusstaken från
bordet, putsade ljuset och skred derefter till ifrågavarande dörr,
hvilken den efterföljande anföraren sakta öppnade.
Anföraren och tvänne hans följeslagare störtade in i det lilla
rummet, men den fjerde stannade qvar vid bordet hos den
sofvande gumman och den vakande katten, som ännu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
