Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gaf ett välkomstteckcn åt den främmande och gick
framför henne, visande henne på detta sätt vägen till den
inre kammaren.
Sedan den gamle bjudit henne en stol och hon på den
tagit plats, började han närmare betrakta sin gäst. Hennes
ansigte, ehuru honom fullkomligt obekant, tycktes icke desto
mindre öfverraska honom. Hans blickar, med uttryck af
högsta beundran öfverfarande hennes anletsdrag, fäste sig
slutligen vid hennes hals och syntes omöjligen kunna slita
sig derifrån.
»Hvilken gudomlig hals!» mumlade han ohörbart mellan
tänderna; »så hvit, så lång och ändå så fyllig! ... det vore
läckerbischen det för vännerna derinne.»
Dervid flyttade sig hans blickar till ett skåp af betsad
björk, som syntes i ena vrån, men återvände dock snart
till den gudomliga halsen.
Äfven den sköna å ena sidan betraktade med odelad
uppmärksamhet sin värds anletsdrag, liksom ville hon på
förhand i dem läsa svaret på de frågor hon ämnade göra,
bifallet till den bön, hvartill hon nu i hjertat sökte orden.
»Ni fick då i tid min biljett?» frågade hon sakta och
skådade sig omkring i rummet, förmodligen för att
öfvertyga sig, att ingen tredje fanns derinne.
»Jag fick den i senaste laget, först för en qvart sedan,»
svarade värden; »ty jag har varit borta hela eftermiddagen
och kommer nyss hem.»
»Hur lyckligt att ni ändå kom hem före tio!»
utropade hon.
»Detsamma sade jag nyss till mig sjelf ... men, min
bästa jungfru ... kanske jag bör säga mamsell eller
fröken ... får jag inte veta med hvem jag har den äran att
tala?»
»Det stod ju i biljetten, att det var en olycklig qvinna,
som vill besöka er?»
»Det är godt och väl ... men namnet och titeln skulle
jag väl ändå önska veta på den, som helsar på mig och
dertill så sent ... det är då sällan någon besöker mig, och
när jag besöker någon, så sker det utan presentation ...
mötet är då så knapphändigt, så man riktigt kan säga, att
det går hals öfver hufvud.»
Den gamle ledsagade detta infall med ett svagt, hest
skratt, hvilket uppslök det vanliga, trefliga leendet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
