Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ansåg dem till och med för rika. Zigenare i allmänhet
borde hafva lätt för att bli rika, ty de äro med skäl
ansedda för att icke alls vara nogräknade om medlen.
Fördelen af goda ekonomiska omständigheter bygger trappsteg
upp till civilisationen. De begge zigenarne beslöto att gifva
sina barn en något bättre uppfostran, än den som står att
vinna på landsvägarne eller i skog och mark.
Bruno och Anna blefvo skickade till ett slags skola
eller helpension, icke i Stockholm, ty det hade varit väl
starkt för zigenarbarn, utan i Vestervik, hvilket var
åtminstone något.
I denna pension förblefvo de till sitt femtonde år, då
de hemkallades af sina respektive fäder för att vara dem
till råd och stöd i deras enslighet. Begge förde med sig
från pensionen visserligen många rätt artiga insigter för sin
ålder, men derjemte ett brinnande hat mot alla, som ej voro
af samma stam som de sjelfva.
Ropet »tattarungarne», hvilket de dagligen hört på
Vesterviks gator, ljöd ännu i deras öron. I den mån de
unga tu tillväxte och utvecklades, antog likväl detta hat
en olika riktning hos dem båda. Brunos hat gaf sig luft i
vilda excesser mot alla, som hade ljusare hy än han. Han
blef bygdens starkaste och mest fruktade slagskämpe.
»Knapekullas korp» syntes uteslutande hafva för ändamål
att hacka ut ögonen på bygdens befolkning, utan afseendc
på ålder och kön, och när fadern tog sig före att
handgripligen tukta honom, vände han näbb och klor till och
med emot denne.
Anna Jolantas hat var af lugnare beskaffenhet. Det
hade öfvergått i ett förakt för menniskorna, visserligen kallt
på ytan, men desto mera glödande på djupet. Icke en gång
det beröm, man slösade på hennes ovanliga skönhet,
förmådde släcka en enda gnista af den inneboende glöden.
Som nu Bruno var ovanligt skicklig uti att skrifva
och räkna, sökte fadern skaffa honom plats såsom något
slags bokhållare på ett jernbruk inom häradet, ty att hafva
hemma hos sig en yngling, som ingen hade hand med,
var omöjligt. Detta lyckades, ty ynglingens kraftfulla och
hurtiga utseende, i förening med kännedom om faderns
förmögenhet, var en mäktig förespråkare. Brukspatronen så
väl som inspektoren påträffade i Bruno en svår lärjunge.
En bruksbokhållares åliggande, bland annat, att hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
