- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
80

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rasade i deras spår, när de segrande öfvergått snaran, ty
»Knapekullas ros» vårdade sitt hvita hjertblad och vakade
öfver sin älsklings dagar.

*



Sålunda framlefde de sju år tillsammans. Dessa sju
år voro för dem blott en enda dag, ty det föreföll deras
hjertan, som hade solen blott en enda gång gått upp för
att sedan evigt stanna på fästets middagshöjd. Sina lediga
stunder egnade mannen åt målarkonsten, och det dröjde icke
länge, förrän Anna Jolanta skänkte konstnären ett nytt
hufvud att kopiera, Julias lilla hufvud med faderns hår och
moderns ögon.

*



»Du kan icke gifta dig med zigenerskan,» sade hon en
afton till sin älskling, då han med henne och Julia i sin
famn vidrörde detta ämne; »dina anförvandters hat hvilar
öfver mitt hufvud; men jag vill icke, att det skall hvila
öfver ditt ... Ve den qvinna, som icke kan älska, icke kan
vara trogen, icke kan dö för den hon älskar, utan att först
behöfva höra sina pligter sig föreläsas af presters
deklamerande läppar!»

*



Men omsider började solen, icke luta mot vestern, men
fördunklas af moln. Var det skuggan af en faders
förbannelse, eller var det skymten af samhällsandan, som rustade
sig till hämd mot en laglös kärlek?

Odelius ville infatta sin afgudade perla i guld, och
perlan lät sig infattas, derför att han ville det. Om vintrarne
uppehöllo de sig i Stockholm, deltagande i dess offentliga
nöjen. Man köper icke dessa nöjen för en fänrikslön och
betalar dem icke med hvad man inkasserar för
oljefärgsmålningar i detta på mecenater så fattiga land.

»Hvarför stänger du dig så ofta ensam inne, Carl?»
frågade hon honom en dag.

»Jag håller på att rita något,» svarade han med skygg
blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free