Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mamsell V** talade ofta och gerna om sina »första»
ungdomsdagar. Hon lade alltid vigt på ordet »första», ty
säkerligen trodde hon sig ännu ej hafva sett skymten af de
sista, oaktadt hon onekligen var en rätt bedagad matrona.
F. d. figuranten, ehuru hon var samt till och med varit
ingenting mindre än vacker, ville ej heller skryta med en
obepröfvad dygd. Äfven hon hade varit i Arkadien född.
»Äfven jag,» så deklamerade hon ofta inför andra värda
matronor, »äfven jag var en gång nära förderfvets brant ...
det var en afton på en maskeradbal å kungl. teatern ...
unga och täcka fruntimmer borde aldrig besöka maskerader ...
jag satt i tredje radens oxöga, klädd i en svart domino, en
syperb domino, mitt herrskap, och läppjade på en limonad,
som,» härvid blef hennes nästipp purpurröd, »som en ung
charmant kavaljer af diplomatiska kåren, mitt herrskap,
serverat mig ... den diplomatiska kåren är mycket farlig för
unga fruntimmer, mitt herrskap ... då smälde ett skott nere
på teatern ... jag tappade limonadglaset, som jag hade i ena
handen, och på samma gång min fina, svarta sammetsmask,
som jag hållit för ansigtet med den andra ... min kavaljer
flydde, och jag var räddad, mitt herrskap ... Hur mången
gång har jag icke tackat himlen för detta skott!»
Dessa sista ord af tacksamhet för himlen hade kunnat
kosta henne hufvudet, om de då blifvit fälda, ty detta
skott, hvilket räddade henne, dödade en konung — det
var nämligen detta skott, som, riktadt af en högadelig
riddersmans hand, lönmördade Gustaf III midt i skötet af
det tempel, hvilket han sjelf upprest åt de svenska
sånggudinnorna.
Mamsell V**, sjelfva mildheten och godheten för öfrigt,
blef vild som en hungrig tigrinna, så ofta någon spefågel
var nog oartig att härleda den unge diplomatens flykt lika
mycket från den tappade sammetsmasken som från det lossade
skottet. Diplomater, de yngre så väl som de äldre, hafva i
alla tider mindre fruktat för ett mordskott än för en tappad
mask, äfven vid ett sådant tillfälle som det ifrågavarande i
tredje radens oxöga.
Mamsell V**, hvilken icke heller velat gifta sig, »ty»,
brukade hon jemväl uttrycka sig, »en dramatisk konstnär
och framför allt en dansös borde aldrig ingå i det äkta
ståndet», gaf, såsom nämndes, lektioner i dans och hade
om sig ett välförtjent namn som ypperlig lärarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
