Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är det din mamma det der?» frågade Albert sakta i
Julias öra.
»Ja, det är min mamma,» svarade flickan lika sakta
och något skygg.
»Kors, hvad hon ser ond ut!» fortfor Albert; »hon
blänger på mig som en varg på en häst... du har en ful
mamma, du ... min mamma är mycket vackrare.»
Dervid sprang han bort till sina kamrater och visade
dem det lilla svärdet, som han på beställning fått af den
beskedlige herr Lund.
Om Albert varit tjugu år i stället för nio, så hade
han visst icke sagt, att Julius mamma varit ful; men när
man är barn, så tycker man det onda och det fula vara
alldeles detsamma, och man öfverser då icke med det onda
blott derför att detta händelsevis kan hafva en vacker form.
»Hvad var det gossen hviskade åt dig?» frågade
modern sin dotter.
»Han sa’ ... han sa’,» mumlade Julia, »han sa’, att
mamma ... att mamma ...»
»Hvad hviskade han?» upprepade modern med sträng,
befallande ton.
»Han sa’, att mamma ... att mamma var ful ... han
är så stygg så ... jag skall aldrig mera dansa med honom ...
nej, aldrig, aldrig nånsin, söta mamma!»
»Herre min Gud, jag glömmer ju bjuda mamsell en
kopp te,» ursäktade sig värdinnan.
»För all del, intet besvär, goda mamsell,» svarade
gästen; »jag drack te hemma innan jag gick.»
»Ja, men får jag inte?. .. Det är så snart påsatt. . .
bara fem minuter så...»
»Jag mår inte väl, när jag dricker för mycket te om
aftnarné ... tillåt mig, goda mamsell, att få följa min egen
smak.»
»Som mamsell behagar,» svarade den artiga värdinnan,
Hade det främmande fruntimret fått följa sin egen smak,
så hade hon troligtvis, för tillfället urståndsatt att dämpa
den inre stormen, tömt den unge korsriddarens blod ända
till sista droppen.
De små, hvita, oskyldiga lammen kunde visst aldrig
ana, att hyenan stod midt i deras lyckliga hjord, och
hjordens gamla herdinna anade det icke heller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
