- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
99

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

få känna lukten af fasanen, innan den når majestätets egen
näsa! Hvilken höjd af lycksalighet att få draga en
motsträfvig kork ur den butelj, som går att gjuta sitt blod för
en konungs läppar! Grefve Lejonborg hade haft och hade
ännu de afundsvärdaste dagar.

Konung Gustaf IV Adolf tyckte icke om sin vördade
herr farbror, hertig Carl. Lejonborg delade sin konungs
tycke och detta till sådan grad, att han aldrig begagnade
sitt första dopnamn, Carl, eller firade den namnsdagen.

Konung Carl XIII tyckte icke om sin värdaste
brorson, f. d. konungen. Lejonborg delade sin konungs tycke.
Namnet Gustaf utströks ur grefvens almanacka, och namnet
Carl strålade med förnyad glans.

Grefve Lejonborg var caput familiæ, hade säte och
stämma på riddarhuset. Dock begagnade han sig mindre af
den senare än af det förra. Den, som föresatt sig att icke
skrika öfverdrifvet, slutar vanligtvis med att tiga
öfverdrifvet. Grefven teg som muren, men kände inom sig sjelf,
att han var fast och säker som den. Sinnebilden af en
hofmans kall hänger, i form af en gyllene nyckel, på
hans rygg, och dess valspråk är: var tyst och tjenstaktig
som den.

Grefve Lejonborg saknade för ingen del hufvud. Den,
som hela sin tid måste åka baklänges i kunglig vagn, får
icke hafva dåligt hufvud.

Grefven hade firat sin trettiondefemte födelsedag. Samma
dag for en väldig tanke genom hans hufvud och ropade med
stentorsstämma följande ord:

»Grefve Carl Lejonborg, kammarherre och herre till
Bastholms säteri, hitintills har du tjenat konung och land
vid hofvet, men ännu har du ej plymager i din trekantiga
hatt ... Lätt kan du vinna dessa plymager, ty blott ett ord
af dig och du är hofmarskalk ... Men du bör icke bli
hofmarskalk ... Ditt stora fideikommiss i Skåne behöfver sin
nådige herres närvaro, och Malmöhus län, inom hvilket
fideikommisset är beläget, behöfver en nådig landshöfding,
som förenar duglighet med börd ... Hvarför skaffar du dig
ej detta län? ... Kan du icke tjena konung och land lika
bra i Skåne som i Stockholm? ... Länet är vackert,
uniformen icke ful, plymagerna gifna, appointementet icke att
förakta, kommendörskraschanen följer på köpet, den enkla
nordstjernan förmår icke längre betäcka ditt vidgade bröst ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free