Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Min älskade grefve!
I morgon väntar jag dig.»
»Hvad! Hon väntar mig!» utropade grefven,
uppspringande, liksom han blifvit hugnad med en fullkomligt
oförmodad lycka; »hon väntar mig! Ändtligen, ändtligen! ...
Hon kallar mig du ... hvilken oväntad förtrolighet! ... Det
enkla ordet du är nyckeln till de skönas sängkammare ...
men hvad har då inträffat, som så i en hast förmått ändra
hennes tankar? ... Låt se vidare.»
Grefven fortsatte:
»Kom och lugna min oro! Min fruktan är stor, nästan
lika så stor som min kärlek till dig.»
»Hennes kärlek!» utbrast grefven. »Hennes kärlek! ...
Hon älskar mig då verkligen ... hon förklarar öppet sin
kärlek för mig ... hvem hade kunnat ana det? ... Ack, de
qvinnorna!»
Grefven fullföljde:
»Jag är ej okunnig om vidden af den fara, hvaruti du
vill störta dig; men det gigantiska i dina planer och det
stora mål, du åsyftar, hafva intagit mig på det högsta.»
»Det gigantiska i dina planer! Det stora mål du
åsyftar,» upprepade grefven; »hvad menar hon med det? ...
Hon inbillar sig, den sköna, att eröfringen af hennes person
är ett herkuliskt storverk ... må hon fritt göra det ...
tjusande, gudomlig är hon!»
Grefven läste vidare:
»Om jag varit döf för dina böner och föreställningar,
så är det derför att jag bäfvat för ditt eget öde. Jag har
visserligen icke skäl att rosa samhället och verlden, ty hur
har man icke behandlat mig! Men icke desto mindre
studsar jag tillbaka och vill öfverlemna hämden åt Gud.»
»Hvad hin pratar hon för slag!» mumlade grefven;
»hämden åt Gud ... hvad menar hon med det? ... Kan
man någonsin bli slug på en qvinnas fantasier!»
Grefven fortsatte:
»Förundra dig derför inte, om jag tvekar att blifva din
medbrottsling, ty ett brott, ett stort brott blir det ändå
alltid.»
»Ett brott!» småskrattade grefven; »stackars lilla
oskyldiga! ... Hin så nogräknad nu! ... Blifva din
medbrottsling ... man skulle tro det vara en femtonårig flicka som
skrifver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
