Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Säger du det, din skälm,» genmälde husbonden och
kastade en blank riksdaler åt sin tjenare, hvars säkra hand
uppfångade silfverslanten med samma skicklighet som den
nyss emottagit den grefliga guldkäppen.
»Silfret är vackert att se,» yttrade derunder jägaren;
»men jag ser tusen gånger hellre hans nåds ansigte,
notabene när det inte är så mulet som nyss och hvartill jag
ej sett maken under hela de tre månader, jag varit i hans
nåds tjenst.»
»Du tigger en riksdaler till, din spetsbof!» skämtade
grefven, tagande plats framför skrifbordet; »du passar väl
på tillfället ... det är inte alltid jag är så gifmild mot
tiggare.»
»Gud bevare hans nåd!» ropade jägaren bakom sin
herres stol, men med en blick, som uttryckte ungefär
motsatsen.
Grefven upptog sin plånbok och gömde småleende
rosenbiljetten deruti.
Derefter stoppade han guldpennan i en forgyld
porslinskopp med rödt bläck och präntade på en velinsida med
guldkanter följande rader:
»Tjusande, gudomliga väsende!
När morgondagens afton breder sin guldbroderade
rosenslöja öfver palats och hyddor, flyger jag på kärlekens
eteriska vingar, lik en dufva, in i ditt paradis för att kyssa
Annas liljefingrar och knäfalla för Jolantas fjärilsfot. —
Dufvan tager icke med sig i munnen något myrtenblad,
ty myrten finnes blott i det paradis, dit han flyger. —
Måtte kärlekens allsmäktige, lille gud förvandla timmarne
till sekunder, under det jag väntar, och sekunderna till
timmar, när jag hunnit min väntans mål! — — Måtte jag
icke dö, innan jag först verkligt lefvat, ty kärleken är det
verkliga lifvet!
Din viljas tillbedjande slaf
C. G.»
Grefve Lejonborg, sedan han flere gånger dels genomläst
och beundrat den vackra harang, han egnat den stundande
aftonen, dels och i synnerhet till deras fulla värde
uppskattat de poetiska blomstren, lånade ur gud vet hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
