Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oktober. Katarina Links längtan var större än någons före
henne varit.
Septemberdagen började skymma. Katarina stod i
köket framför spiseln och sysslade med en liten på elden
stående panna.
Bäst hon nu stod så der, kastade hon en skygg blick
först på dörren till farstun och sedan på den som bar till
ett inre rum, hvarefter hon upptog ur barmen en flaska af
ett lillfingers storlek, förde den öfver elden och, sedan hon
varsamt och med bortvändt ansigte uttagit glasproppen,
hälde några droppar af en mörk vätska ned uti pannan.
Dervid glödde hennes ögon roflystna, liksom de små
eldtungorna, hvilka flämtade under pannan.
Hastigt satte hon in glasproppen igen, gömde flaskan
på dess förra ställe och lade locket på pannan. Derefter
hukade hon sig ned öfver spisjernet, hvilande armbågarne
deremot och hufvudet mot händerna, försjunken i hemska
betraktelser, att sluta af det vilda muskelspelet i hennes
ansigte.
Köksdörren öppnades, och gevaldigerns son, Albert,
skyndade under högljudd munterhet in i köket, hållande
sina skolböcker under armen, såsom skolgossar vanligtvis
bruka göra.
»Åh, se Albert hemma från skolan,» ropade pigan och
reste sig upp.
»Hvad kokar Karin för slag?» frågade han med en
blick på den lilla pannan.
»Dekokten, som frun dricker för sitt bröst,» svarade
Katarina, utan att vända ansigtet mot den frågande.
»Kan Karin gissa hvad jag har här?» frågade Albert
med handen på jackfickan.
»Något godt, förmodar jag,» svarade hon med en blick
af ömhet på gossen.
»Något godt, ja ... men hvad är det för godt ... Kan
hon inte gissa?»
»Kors, det är väl nötter, kan jag tro ... Albert knäpper
nötter så gerna.»
»Bättre upp.»
»Då är det äpplen ... är det inte så?»
»Jo, så är det,» svarade Albert och presenterade henne
i detsamma en stor, genomskinlig och ovanligt skön astrakan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
