Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja, visst skall jag det ... Ända till domedag, käraste
flicka!»
»Tala inte om domedag ... Nämn inte det fasliga
ordet!»
»Nå, till grafven då ... Tycker du mer om det ordet? ...
Gif mig nu vackert en kyss ... Så der ja ... Tack, min
engel! ... Blif nu varm om läpparne igen ... Fanden i den
rigeln! ... Den var inte så att skratta åt heller ... omöjligt
skulle man kunna skjuta från den, om man inte hittade rätt
på den här lilla skrufven, som sitter härunder ... Det skall
vara en gammal stöfvare, som kan snoka rätt på en sådan
der liten tjufunge ... Vivat! Nu är dörren till skattkammarn
öppen ... Ursäkta, fru Kron, att jag så här ogeneradt stiger
in ... Kom nu, Karin lilla, och se glad ut ... Men det är
bäst att jag tar lyktan ... Men, för tusan, jag hade så när
glömt jernstören.»
Dervid tog han lyktan i ena handen och jernstören i
den andra och gick in. På darrande ben följde honom
Katarina.
Det rum, hvaruti de nu inträdt, var det så kallade
magasinet, eller det ställe, hvaruti gevaldigerns hustru
förvarade diverse persedlar, som hon tagit i pant för de smärre
eller större penningsummor, hvarmed hon brukade försträcka
en behöfvande mensklighet.
Der hängde på sina bestämda klädställningar frackar
och öfverrockar, klädningar och salopper, alla försedda med
hvar sin ordentligt numererade lapp. Särdeles var der
öfverflöd på vinterplagg. Kom man deremot vintertiden in
i magasinet, så voro vinterplaggen sin kos och i deras ställen
vimlade det af sommarhattar och parasoll. Det var ett
årligt vaktombyte mellan nöden om vintern och nöden om
sommarn.
Dessutom var stor tillgång på husgerådssaker af alla
möjliga slag. — Fattiga hushåll, när de ingenting hafva
att koka, pantsätta sina grytor och pannor samt lefva af
kallmat. När äfven denna tryter, återstår ofta ingenting
annat än att svälta ihjäl, eller, i fall man icke har lust
dertill, att hoppa öfver lagens råmärken. Fångkosten är
icke att förakta. Mången ärlig arbetare skulle tacka sin
Gud, om han på sitt bord hade så god och sund föda, som
bestås fängelsernas invånare, men detta oaktadt tror man sig
ännu icke hafva gjort nog för de senares trefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
