Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stundom icke heller försmå att anfäkta lefvande menniskor,
synnerligast s. k. statsfångar, åt hvilka man företrädesvis
utsett underjordiska fängelser. Dessa studier hade alltid
utgjort hans högsta nöje, ty varelser, som våga ifrågasätta
furstars sjelftagna prerogativ eller angripa de högbördiges
lika fritt, ehuru på hela folkets bekostnad tillskansade
privilegier, kunde aldrig nog tilltuktas.
Men nu, då han sjelf genom slumperns nyck blifvit
försatt i en snarlik belägenhet, började han allvarsamt
eftertänka, huruvida ifrågavarande skadedjur kunde hafva nog
urskilning att icke förblanda en rättrogen ädling med
bemälde mensklighetens afskum. Resultatet af hans tankar
blef på intet vis tillfredsställande.
»Hvilken åsna var jag inte,» tänkte han, »som lät
stänga in mig i den här hålan! ... Hvad hade det nu gjort,
om jag stannat qvar deruppe! ... Hvad förlorar väl en
högättad ädling derpå, att man finner honom vid sidan af ett
ungt, vackert fruntimmer? ... Alldeles ingenting ... tvärtom
ligger deruti något, som sjelfva den goda tonen, om icke
just bestämdt föreskrifver, åtminstone icke på något sätt
fördömer ... Om jag skulle gå upp igen? ... Men jag fruktar, att
det då skulle se besynnerligt ut, att jag förut sprungit ned
Och gömt mig ... skulle se löjligt ut, och jag kan inte
utslita mig för det löjliga ... allt annat utom det löjliga ...
Det skulle bli en vacker historia i stora verlden, att gretve
Lejonborg legat hopkrupen i en skrubb, källare eller hvad
det här är för slag ... Jag får väl då lof att stanna
qvar så länge ... Hu, hvad jag fryser! ... Om jag ändå haft
min kappa på mig ... jag förkyler mig ... Satans råttor! ...
Men är det möjligt, att bara råttor kunna husera på det
sattet! ... Himmel, hvad var det der! ... Hvad var det jag
såg der borta?#
Saken var den, att grefven, som råkat lyfta upp lyktan
öfver sitt hufvud, vid dess sparsamma sken blifvit varse
något som blänkte från källarens bakgrund.
»Det var bestämdt något som glittrade derborta,» fortfor
han i tanken; »hvad kan det vara som lyser i mörkret? ...
En orm, ack min Gud?»
Grefven påminde sig med rysning, att ödlor och ormar
äfven bruka ha sitt tillhåll i dylika hålor som denna.
Hans fasa var gränslös, der han satt på trappsteget,
utan styrka att resa sig derifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
