Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kanske ni vill bestrida, att källaren dernere är full
med vapen?» frågade polismästaren; »är det väl möjligt, att
ni skulle kunna förneka det?»
»Visst är det vapen nere i källaren,» svarade grefven;
»men hvad angår det mig?»
»Ni medgifver jemväl, att der står en fjerding med
skarpa patroner?»
»Visst medgifver jag det ... jag har ju sett det med
mina egna ögon ... men ...»
»Ni hade två pistoler i era fickor?»
»Ja, jag tror väl att jag der nere stoppade ett par
sådana på mig ... jag är ej den man, som låter leka med
sig,» tillade grefven med martialisk uppsyn.
»Dessa pistoler äro märkta med ert grefliga vapen.»
»Med mitt vapen!»
»Ja, de tillhöra följaktligen er sjelf, herr grefve.»
»De tillhöra mig, säger ni!» utropade denne.
»Ja er ... hvem skulle de eljest tillhöra?»
»Men jag begriper inte ... man kan ju bli förryckt af
det här!»
»Ni nekar väl inte, att ni stod med en bössa i hand,
när vakten kom ned?»
»Nej, visst hade jag en bössa i hand ... men ...»
»Och att ni aflossade denna bössa på vakten, som gått
ned för att gripa er?» fortfor polismästaren med ett uttryck
af högsta ovilja.
»Gripa mig! ... Hvarför det?.. . Hvarför ville den
gripa mig?»
»Att bössan var skarpladdad, bevisas deraf, att den
soldat, mot hvilken ni aflossade skottet, fick en kula i benet
på sig.»
»Gud vare lof!» utbrast grefven.
»Gud vare lof, säger ni?» frågade polismästaren med
en blick af förvåning.
»Gud vare lof, att det bara var i benet?» fortfor grefven
med en glädjeton, som hedrade hans goda hjerta.
»Bara i benet?» anmärkte polismästaren; »herr grefve,
ett ben mer eller mindre tyckes vara detsamma i era ögon.»
»Han är ryslig ... jag känner inte mer igen honom!»
yttrade Anna, strykande lockarne ur sin panna, hvarigenom
den själsångest, som stod tecknad derpå, blef allt tydligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
