Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig sjelf ... jag, skyddad och bevarad, skyddar och bevarar
alla ... allt, allt!»
Dessa voro den store statsmannens qval; men en lycka
är det för de store, att de alltid finna en rik tröst i
medvetandet af sin egen oumbärlighet för rikets och kronans
bestånd.
Grefve V***, ehuru numera inom sig öfvertygad om
grefve Lejonborgs förrädiska stämplingar, hade för mycket
lagt sig ut för denne rike ädling, hvars vänskap
naturligtvis vore guld värd, för att med likgiltighet kunna se honom
framställas i högförrädares led, ty detta hade
ovedersägligen varit en dödsstöt åt honom sjelf, med hvilken
Lejonborg dessutom umgåtts sedan yngre dagar.
Dertill kom äfven den omständigheten, att Lejonborg
hörde till den gamla s. k. »äkta och goda» adeln, och en
riksförrädare bland denna blefve naturligtvis en fläck för
hela klassen, hvilket kunde hafva till följd, att tronföljaren,
i stället för att lemna sitt väl och ve i dennas händer, lätt
kunde falla på det orådet att kasta sig i folkets armar,
något som hvarje rättrogen adelsman måste be Gud bevara
en furste ifrån.
Med ett ord, grefve V*** befann sig i den mest
brydsamma belägenhet; men emellertid borde det vara
smickrande för grefve Lejonborg att ha skakat så många myror
ned öfver ett så skarpsynt och vist statsmannahufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
