Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den dygdige, — en enda ed, på hvars styrka,
varaktighet och helgd den civiliserade verlden kan lita! ...
»Gå nu, Bruno, du får ej längre dröja här,» sade
zigenerskan, halkande utur zigenarens armar; »gumman
kan komma hem i hvart ögonblick, och det kunde väcka
hennes och annat folks uppmärksamhet, att du nu är hos
mig så strax efter händelsen med grefven ... Gå, gå, min
Bruno!»
»Jag går, efter du befaller det,» genmälde Bruno;
»men ... när får jag komma tillbaka?»
»I morgon, i skymningen, väntar jag dig ... då är du
välkommen, Bruno!»
»Säg mig, Anna ... anser du mitt löfte uppfyldt än?»
»Ja.»
»Och att jag fulländat det uppdrag du gifvit mig?»
»Ja.»
»Och ditt löfte, Anna?»
»Skall Anna hålla,» svarade zigenerskan; »men gå
nu ... gå ... i morgon afton se vi hvarandra åter.»
Dervid sköt hon honom sakta och under ett tjusande
leende ut genom dörren, hvarefter hon satte sig vid
fönstret.
»Farväl, Bruno!» hviskade hon och såg efter honom,
till dess han försvann i en gränd.
Derpå slog hon igen fönstret och gick längre in i
kammaren, börjande sin vanliga grubblande vandring fram
och tillbaka.
»Om det är sannt hvad gumman nyss berättade,» sade
hon derunder för sig sjelf; »om ... ja, sannt är det ... alla
omständigheter sammanstämma deruti ... då går jag kanske
miste om den första, men träffar i stället den andra ...
Med den första måste jag då börja på nytt ... ensam
börja... fördömdt! ... Men jag slipper åtminstone den
andra ... Slumpen bedrager mig i ett, men gynnar mig i
ett annat ... men allt kan ej komma på en gång ...
tålamod! ... Snart skola vågskålarne stå jemt ... Gläd dig, gläd
dig, älskade skugga!»
Derefter återvände hon till fönstret, öppnade det ånyo
och skådade ut öfver gatan.
»Farväl, Bruno, farväl!» hviskade hon.
Den, åt hvilken detta farväl egnades, var längesedan
försvunnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
