- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
247

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja visst var det jag,» svarade skepparen med en blick
af tillförsigt.

»Berätta, berätta!» skallade från alla borden i den stora
salen.

»Ja, berätta, berätta!» genljöd zigenarens röst, dyster
som ett eko i natten.

»Det var som i förgårs natt,» började skepparen sin
berättelse; »jag låg och sof i min kajuta och drömde att jag
sålde fyra tusen pund smör efter tjugu riksdaler pundet ...
hin hvad smörpriset står högt i drömmen ...»

»Hvad gäller smöret annars?» frågade en affärsman
bland gästerna.

»Jag har nu legat här minst åtta dagar i hamnen och
kan inte få nie riksdaler en gång,» svarade skepparen; »det
skall dröja, innan jag härnäst kommer in med smör.»

»Då var det ledsamt att ni inte tog tjugu, när ni
kunde få,» anmärkte ett qvickhufvud och belönades för
infallet af de andras skratt och synnerligen af sitt eget:
»ha, ha, ha!»

»Tycker ni det, herre,» genmälde skepparen; »har ni
aldrig drömt att ni haft öron, små som bankovittnar, fast
de i sjelfva verket äro långa som åsnans? ... Ha, ha, ha!»

»Ha, ha, ha!»

De beskedliga hvardagsmenniskorna behöfva icke
mycket för att ha roligt.

»Men det torkade in med fisken ... hur var det med
fisken?» ropades från flere håll.

»Jo, jag låg och sof,» fortfor skepparen; »åskan gick,
som herrarne veta, och regnet stod som spön i backen.»

’»Den slog ned samma natt i tullstugan vid Hammarby
tull,» upplyste en af kunderna.

»Och tog bort näsan på en af tullbetjenterna,» inföll
en annan.

»Hvad skall han då få att snoka med?» frågade
skepparen och såg sig omkring efter bifall, hvilket icke heller
uteblef, ty tullbetjenterna äro alltid tillspillogifne.

»Sätt för all del åskledare på näsan, pappa Pung!»
tillrådde flere.

Pappa Pungs ansigte var orörligt, hans mun tyst och
hans öron döfva. Han hade blott ögon och öron för en
enda, ehuru denne var den ende som, märkvärdigt nog,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free