Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Än böjde sig den undersköna varelsen under vattnet,
så att endast hennes långa ljusa hår syntes liggande som
ett guldnät på böljan, än visade hon öfver vattenbrynet en
skuldra af den renaste snö, så att man hvart ögonblick
väntade, att den skulle upplösas af vågen eller försmälta
under solens strålar.
Hvad höken ansåg henne vara, är svårt att afgöra.
Nog af, efter att ha beskrifvit några vackra kretsar högt
öfver löfhyddan, sköt han ned som en pil; men knappast
nedkommen några famnar från sin förra höjd, hejdade han
sig tvärt. Han såg nämligen tvänne vilda figurer i vanlig
menniskoskepnad intränga i löfhyddan, och han hörde ett
gällt klagoskri från den badande flickan, som derefter hukade
sig ned under vattnet, så att hon för ögonblicket knappast
syntes till.
Aha! tänkte höken; när menniskan slår sig på rof, då
är jag bara en eländig fuskare och gör bäst uti att fara till
en annan marknad, der inga farliga medtäflare finnas.
Tänkt och gjordt. På snabba vingar jagade han bort
och försvann.
Det klagoskri, som skrämde höken, räddade emellertid
kanske hans lif, ty ynglingen i båten hade redan lagt an
på honom.
»Hvad var det!» ropade ynglingen och sänkte
studsaren; »det var en qvinnas röst ... kanske någon som
drunknar ... Ro, ro, Lars Olsson ... rakt på löfhyddan!»
Lars Olsson ansträngde alla sina krafter, och snart
prasslade hyddans löfverk mot båtens förstäf och roddarens
rygg.
»Håll, håll! Kom inte in!» klingade innanför en ängslig,
men underbart skön stämma.
»Skjut ifrån!» befalde styrmannen, »och lägg båten på
sidan om hyddan!»
Lars Olsson hörsammade tillsägelsen.
Löfväggen var så tät, att man omöjligt utifrån kunde
se hvad som föregick eller hvem som uppehöll sig derinne.
»Ber ödmjukast om förlåtelse!» yttrade ynglingen; »men
vi hörde ett rop från hyddan här och skyndade hit ... Vi
trodde att någon fara var för handen.»
»Tvänne karlar ha sprungit bort med mina kläder!»
hördes inifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
