Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nå, hvad vill ni jag skall göra? ... Jag kan väl inte
väfva mig en klädning af löf och qvistar heller.»
»Vi ha just inte så nära till någon gård, och för öfrigt
är allt folket ute på arbete vid den här tiden på dagen ...
Om jag ville springa i land för att skaffa er andra kläder,
så skulle det i alla fall dröja en god stund, innan jag hunne
komma tillbaka.»
»Det inser jag nog.»
»Och de skurkarne togo alltsammans med sig?»
»Ja.»
»Får jag föreslå något?»
»Tala.»
»Om jag vågade tillbjuda er mina kläder, medan vi
vänta på edra... Är ni missnöjd med mitt förslag?»
»Det är mycket artigt ... ja, mer än artigt ... men ...
men ni sjelf då?»
»För all del, oroa er inte för min skull... Jag är stark
och härdad, jag.»
»Tillbudet är ridderligt, och jag kan inte neka att jag
fryser litet.»
»Ni fryser mycket, det är jag säker om ... det hör
jag på rösten.»
Derefter drog han hastigt af sig det ena plagget efter
det andra och satt snart i blotta underkläderna, blickande
på skjortan, som var ganska fin och hvit.
»Ni sade då, att de stulo med sig allt?» frågade han.
»Ja, som jag sade, allt.»
»Och följaktligen har ni ... ingenting ... ingenting ...»
»Ingenting på mig, menar ni,» inföll den okända
med oskyldig naiveté, »nej, ingenting annat än vatten och
vind.»
»Det är förunderligt att drängen dröjer så länge,»
utlät sig den unge mannen, under det han alltmer närmade
sig menniskans yttre tillstånd i paradisets dagar.
Med synden kommo kläderna och med kläderna
skräddaren, ett syndastraff, visst icke bland de minsta här på
jorden.
»Ja, det kan dröja mycket länge innan drängen kommer
tillbaka,» anmärkte den osynliga; »kanske förföljer han de
begge karlame till verldens ända.»
»Undrar just hvad det var för ena galgfåglar!» yttrade
ynglingen; »bestämdt ingen af allmogen ... helt säkert
några lifstidsfångar som rymt ur ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
