- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
314

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Trettionde kapitlet.

Vid stranden.



Följande dagens sol speglade sig i Edsvikens lugna
vatten, som försonligt smekte de grönskande stränderna.
Af de blommor, som vågorna dagen förut förhärjat, lyfte
hela skaror ånyo sina kalkar mot solens lifgifvande strålar.

Den provisoriska löfhyddan såg torr och förfallen ut.
Junisolen hade sugit saften ur bladen och ingen välvillig
rot ersatt dem deras förlust.

Den kunde sålunda icke vara fortjent af någon
uppmärksamhet, i synnerhet när man öfverallt omkring sig hade
så mycken rikedom på skog och äng, himmel och vatten
att beskåda och glädjas åt.

Icke desto mindre var det just denna hydda som
företrädesvis betraktades af vår unge bokhållare, under det
denne, som i god tid instält sig på mötesplatsen, väntade
på flickan från skogstorpet.

Den förvissnade hyddan var i hans ögon en plundrad
helgedom. Altaret var nedbrutet, afgudabilden bortröfvad,
murarne sammanfallna; men hvarje remna föreföll honom
lik en öppnad mun, hvarutur han trodde sig förnimma ett
bönens ord, en hjertats suck, ett psalmackord af klagande
tungor.

Då hördes nära bakom honom en djup suck, för
hvilken allt annat försvann, ty vid verklighetens lidande
sammanstörtar inbillningens till intet.

Albert vände sig om: flickan från skogstorpet stod
framför honom.

Hon syntes, om möjligt, ännu blekare än den föregående
aftonen. Ögonens eld hade slocknat; det var verket af en
enda natt, fattig på sömn och rik på tårar.

Hennes klädning var ett slags rock af svart taft, och
på hufvudet bar hon en fin italiensk halmhatt med svarta
sammetsband. Från ena skuldran nedföll en blå silkessnodd
öfver till andra sidan, vid hvilken hängde en mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free