Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Då jag bad er om detta möte för att ostördt kunna
meddela er ett sorgligt förtroende,» började hon, »var det
derför, att jag ville inför er frigöra mig från de skuggor,
som gårdagens händelse säkert utbredt öfver min person ...
Ert goda omdöme om min karakter är mig dyrbart af många
skäl, och jag vill inte, att vi skola lemna hvarandra med
förlusten af detsamma.»
»Aldrig ett ögonblick har jag tviflat på renheten af er
karakter!» yttrade Albert. »Visserligen har jag ej ännu
mycken erfarenhet af lifvet, men så mycket vet jag, att
omständigheter finnas, hvarunder den oskyldigaste vandel i
verldens ögon kan synas mörk eller tvetydig ... jag har lärt
det af min egen historia, som icke heller varit alldeles utan
sina märkvärdigheter.»
»Jag vet det,» sade flickan med en blick af innerligt
deltagande på den unge mannen.
»Ni vet det!» utropade han förvånad.
»Ja, men tillåt mig först att tala några ord om mig
sjelf ... många ord behöfvas inte, ty hur litet jag än må
tala, blir det ändå mer än tillräckligt för att djupt
uppröra oss begge ... ja, oss begge ... Ni har ännu inte
efterfrågat mitt namn ... jag kallar mig Julia Palm, och så
kallas jag äfven af andra.»
»Julia Palm!» inföll Albert; »jag har många gånger
förut hört det namnet.»
Detta var också förhållandet. Julia Palm var namnet
på en ung konstnärinna, hvars genrebilder i olja och aqvarell
skördat stort bifall på den tidens konstutställningar.
»Förmodligen har ni sett mitt namn i tidningarna,»
sade hon; »sedan mina tidigare år har jag idkat
målarkonsten ... den har varit min enda tillflykt undan många
sorgbundna minnen ... Hur förtvifladt måste ej dens lif
vara, som, i saknad af anhöriga och vänner, icke har
konstens altare att knäböja vid för att der finna skydd och
tröst mot lidandet på jorden!»
»Ni saknar vänner!» utbrast Albert; »ni har kanske
förlorat edra anhöriga; men hur kan en flicka sådan som
ni sakna vänner ... ni så talangfull, så skön, så ...»
»Så olycklig, borde ni i stället säga,» inföll hon; »ja,
vet ni, jag är olyckligare än mången annan som står ensam
här i verlden, ty jag vågar ej en gång söka vänskap och
kärlek.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
