- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
319

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ni ryser! ... Ja, blekna, rys! ... Dessa äro mina
barndomsminnen ... men de tillhöra äfven er egen barndom ... och
nu känner ni mig! ...»

Dervid for hon upp från björkstammen och hastade
ned till stranden, hvarvid hon blef stående med ögonen
stirrande åt sjön.

Albert hade äfven sprungit upp, men han stod qvar
vid stammen, betäckande med händerna sitt ansigte.

Då hörde han från stranden genom vågornas suckar
dessa ord:

»Yngling, jag är dotter till den, som i aska lade din
faders egendom ... dotter till den, som mördade din mor ...
En gång skall kanske bödeln känna min moders namn, liksom
han kände min faders — — — — — — — —»

*



Trettioförsta kapitlet.

Vidare vid stranden.



Minuter hade förgått, men vi återfinna de unga tu,
gående vid hvarandras sida utefter samma strand.

Orkanen i begges inre hade lagt sig. Ungdomens och
helsans färg började slutligen gjuta sig öfver deras bleka
anleten, liksom morgonrodnaden, ehuru den ingen del haft
i den förflutna nattens storm, likväl gryr försonande öfver
den skakade jorden.

Rådde väl dessa två för de olyckor, som härjat inom
deras slägter? Är det väl blommans fel, att hon, ryckt från
sin fredliga plats i dalen, medföljer stormhvirfveln, som
bräcker trädens stammar och jemnar landtmannens hus med
marken?

Derför hade de unga tu redan talat många fridens och
tröstens lugnande ord till hvarandra.

»Jag visste, att den olyckliga hade en dotter,» yttrade
Albert, »och att jag tvänne gånger i min barndom varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free