Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sidor, och hindrade henne på detta sätt att röra sig ur
stället, oaktadt hennes vilda motstånd och ursinniga
ansträngningar.
»Men om ni är sårad!» klagade Julia, vridande
händerna; »om ni ...»
»Lappri, behöfs ingen annan kirurg än skräddaren,»
svarade Albert muntert; »det var blott min rockärm hon
träffade ... res i Guds namn!»
»Moder!» sade flickan, vändande sig till zigenerskan,
hvilken fruktlöst rasade och skar tänderna; »om jag både
till Gud, att han måtte värma ditt hjerta och upplysa ditt
förstånd, så skulle du håna mig, ty du tror ej på honom ...
men för din egen skull och för att undfly fängelset och
en blodig död, som förr eller senare kanske blir din lott,
så följ denne unge mans råd, ty han, hvars mor du mördat,
vill rädda dig ... Fly till någon trakt, der ingen känner
dig ... allt hvad jag kan och bör göra, vill jag göra för
dig, och ingen nöd skall du lida, så länge jag lefver ... Har
du inte för din hämd funnit offer nog ... och hvad är
det väl du hämnats? ... Jo, dens död, som, genom att bryta
mot samhällets lagar, gjort sig hemfallen till deras hämd ...
han var lagens offer och ingen annans ... Moder, moder,
haf barmhertighet med ditt arma barn! ... Du vill förfölja
mig ... har jag då inte nog af ditt minne, som ständigt
förföljer mig, störande mitt arbete om dagen och min hvila
om natten! ... Du ville aldrig min lycka ... hvarför skulle
du nu vilja min olycka! ... Jag lider djupare än du ....du
lider af hat och jag af sorg ... sorg öfver en förvillad
moder ... Eviga försyn, så straffar du barnen för
föräldrarnes skull!»
Utbristande derefter i tårar, aflägsnade hon sig med
böjdt hufvud och svigtande knän och nalkades åkdonet,
hvaruti hon uppsteg och satte sig bredvid den oroligt
väntande gumman.
»Albert Kron!» bad Julia, under det mor Stina vände
hästen och svängde om kärran, »behandla henne skonsamt
och mildt ... glöm inte att denna olyckliga har en ännu
olyckligare dotter!»
»Var lugn, mamsell Julia!» svarade Albert; »jag har
ju redan glömt, att hon mördat min mor.»
Hästen sattes i rörelse, och åkdonet försvann i ett moln
af dam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
