- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Romaner 1. Banditen /
349

(1889-1892) [MARC] Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det var inte den första korg Julia gifvit bort,»
yttrade Laura.

»Och blir säkert inte heller den sista ... Akta dig,
Gustaf!»

Med en ny ed på läpparne tog löjtnanten sin hatt och
störtade ut ur systrarnas kammare.

Han begaf sig utför trapporna, men mötte på de
mellersta trappstegen en gentil herre, hvilken såg ut som
militär och hade stora guldglasögon.

»Ber ödmjukast om förlåtelse!» yttrade den främmande
med en artig lyftning på hatten; »mamsell Julia Palm bor
ju här i huset?»

»Ja, hon bor här,» svarade löjtnant Gustaf med nyfikna
blickar på den främmande.

Det är ovanligt, att en militär begagnar glasögon och
ännu ovanligare, att bågarne äro af guld.

»Träffas hon hemma vid den här tiden?» frågade den
okände.

»Hon träffas hemma alla tider på dygnet,» svarade
löjtnanten, »notabene när hon är hemma.»

»Hon är då inte hemma nu?»

»Nej!»

»Kommer hon då hem snart?*»

»Nej!»

Löjtnant Gustaf var något tvär i sina svar, ty 1:o
förargades han öfver den knapphändiga helsningen till honom
i Julias bref till systrarna, 2:o förargades han öfver deras
repliker och 3:o förargades han öfver att någon annan
officer än han sjelf vågade fråga efter Julia Palm. Dertill
kom, att den okände herrn som oftast vände bort ansigtet
under det han talade, liksom fruktade han att blifva
igenkänd, hvilket väckte gardesofficerens misstanke och
svartsjuka.

»Jaså, hon kommer inte hem snart?» återtog den
främmande med synbar ledsnad.

»Nej!»

»Hon kommer väl hem till natten?»

»Nej!»

»Hon är då bortrest?»

»Ja, det är hon.»

»Har hon rest till landet?»

»Alldeles.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:40 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/banditen/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free