Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framför dörren till stugan på kullen syntes en ung
man, vandrande fram och tillbaka samt gnuggande händerna
af otålighet.
Än satte han foten på trappsteget till dörren, och än
drog han den tillbaka. Obeslutsamheten hade förenat sig
med otåligheten.
Föremålet för dessa orons döttrar var ingen annan än
löjtnant Gustaf Ell, hvilken af svartsjukans demon så der
oförhappandes på aftonqvisten blifvit förd i skötet af den
vackra naturen en och en fjerdedels mil från hufvudstadens
buller.
Några häftigt ordvexlande röster hördes inifrån stugan,
hvilka föranledde vår löjtnant att draga sig bakom ena
knuten och dölja sig der.
När han tittade fram från sitt gömställe, upptäckte han
ryggen på herrn med guldglasögonen, hvilken gick utför
kullen.
Löjtnanten smög sig på ögonblicket efter honom, icke
varseblifvande en gumma, som stod på farstutrappan med
sammanknäppta händer och dödsbleka anletsdrag.
Den förföljde och förföljaren hade knappast uppnått den
jemnare marken vid kullens fot, förrän den förstnämde
hastigt vände sig om och stannade.
»Min herre!» ropade herrn med guldglasögonen;
»hvarför smyger ni beständigt i mina fjät? ... Hvad är er
afsigt? ... Hvad vill ni?»
»Jag skulle tro det vara min rättighet att gå hvart och
huru jag behagar,» svarade löjtnanten.
»Är det er rättighet att smyga i mina spår som en
spion? ... Ni har åkt efter mig från staden ... ni har gått
efter mig ända till stugan deruppe ... ni går efter mig
nu! ... Ännu en gång ber jag er lemna mig i fred eller
nödgas jag använda våld för att befria mig från er
obehagliga person.»
»Ni hotar, herr grefve! Så mycket bättre ... ert
uppförande förefaller mig minst sagdt besynnerligt, och jag
fordrar förklaring deröfver!»
»Hvad är det ni finner besynnerligt? ... Hvad är det
jag skall förklara?»
Löjtnant Ell blef något förbryllad af dessa frågor,
hvilkas besvarande tycktes honom mindre lätt, än han gjort
sig föreställning om. Vid närmare besinning fann han det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
