Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om hon det sagt, så är det en sanning,» genmälde
Albert.
»Men på hvad sätt blef ni bekant med henne?»
»Om hon inte berättat det, så bevisar det, att hon inte
velat berätta det.»
»Visserligen har hon berättat.»
»Och om hon det gjort, herr löjtnant, så är det både
orättvist och oartigt att genom frågor till andra i samma
sak söka utforska, huruvida hon talat sanning eller ej.»
Löjtnant Ell bet sig i läppen.
»Tillstå, min herre, att ni är förtjust i henne!» ropade
han med häftighet.
»Förtjust? ... Nej, jag afgudar henne!» svarade Albert,
tryckande handen mot hjertat.
Om löjtnanten vetat, att mellan denna hand och detta
hjerta låg ett bref från henne, om hvilken frågan var, hade
han säkert fått gallfeber.
»Och kanske tänker ni fria till henne, min charmante
bokhållare!» fortfor krigaren, oförmögen att längre lägga
band på sin svartsjuka.
Bokhållaren mätte löjtnanten från topp till tå.
Den senare rodnade, ty han trodde, att bokhållaren
mönstrade hans förstörda toalett, och emotsåg derför ett
försmädligt leende på dennes läppar.
Men detta leende framkom icke. Dock skulle löjtnanten
bleknat af raseri, om han kunnat läsa i den unge mannens
tankar.
Dessa tankar voro:
»Denne unge, sköne och ståtlige man älskar henne,
men hon föredrager mig framför honom ... Hvad jag är
lycklig, och hvad jag beklagar honom!»
»Och när allt kommer omkring, så tänker ni kanske
gifta er med henne,» mer röt än ordade löjtnanten.
Ack, hvad man snärjer illa, när man är svartsjuk!
»Gifta mig med henne!» svarade Albert med svag,
darrande stämma; »hur kunde väl jag våga hysa en sådan
tanke!»
»Ganska förståndigt tänkt af er,» lofordade löjtnanten;
»mer än förståndigt, det måste jag medgifva ... Det
förstås, att ett fruntimmer med mamsell Palms uppfostran, namn
och anseende ... och en ung man i era vilkor inte gerna ...
Bevare mig Gud från att derför söka förringa ert värde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
