Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En bränneridräng upplyste, att några af hans kamrater,
sedan de supit åkarne fulla, tagit deras åkdon och i
sällskap med hvar sin flicka gjort en lustresa till Djursholm,
beläget minst en mil från Nora.
»Men hur skall jag då komma tillbaka till sta’n?»
utbrast löjtnanten förtviflad; »kan man inte få häst och åkdon
här vid gården?»
»Omöjligt,» svarade bokhållaren; »alla hästarne äro
utsläppta på bete, och dessutom har hvarken jag eller
inspektoren rättighet att låna ut någon ... och en mil är det till
nästa gästgifvaregård ... derför, så framt inte herr löjtnanten
behagar stanna qvar öfver natten, så ...»
»Omöjligt, herre, jag har exercis på Ladugårdsgärdet i
morgon klockan sex, så om jag också måste gå hem, så ...
förbannade resa!»
Bokhållaren sökte icke vidare öfvertala honom att stanna
qvar, ty han hade sina vigtiga skäl att önska honom långt
bort från gården, om ej just dit der pepparn växte, så
åtminstone till Ladugårdsgärdet, der lagrarne knoppades.
»Det är mycket troligt,» sade han, tröstande, »att herr
löjtnanten träffar på vägen någon resande, som löjtnanten
kan få åka med ... jag är förlägen öfver att inte ha några
förfriskningar att bjuda på, men alla menniskor ha gått och
lagt sig ... man lägger sig så tidigt på landet ... men om
det behagas ett glas mjölk ...»
»Ett glas mjölk! Tvi tusan!» inföll löjtnanten; »kors
hvad jag var för ett nöt!»
Bokhållaren hade ingenting deremot att invända,
hvarefter vår krigare, sedan han bestämt sig för en promenad
till fots, tog afsked och satte sig i rörelse.
Men hvilken promenad! Vid hvart tredje steg måste
han stanna för att peta bort sandkornen, som insmugit sig
genom hålet på stöfveln. I gräset kunde han ej heller gå,
ty det började falla ett ymnigt regn, visserligen helsosamt
för landet och svalkande för vandraren, men af vanlig
genomblötande egenskap.
Han mötte många åkande, och det stod honom fritt
att medfölja till hvilken gård som helst på den trefliga
landsbygden; men vända tillbaka till staden ville ingen, i
synnerhet i sådant väder.
Genomblöt och nästan barfota anlände han till Stocksund.
Der omringades han af folk, som började nypa i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
