Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni tror då, att hon skall uppsöka er här?»
»Ja, hon skall för andra gången besöka hofrättsrådets
boning och der skaffa sig underrättelse om min nuvarande
vistelseort.»
»Vid Gud, hade det icke varit bäst att återlemna
henne i rättvisans händer!» ropade Albert med uttryck af
djupaste harm.
»Det hade varit bäst för min säkerhet, men icke för
mitt lugn ... Bör och kan väl en dotter öfverlemna sin
moder åt fängelset och döden?»
»En sådan moder!»
»I medvetandet af, att jag sjelf på något sätt förorsakat
hennes gripande och det nya lidande som deraf måste följa,
skulle jag icke känna ett ögonblicks ro.»
»Men om hon, utan ert förvållande, blefve upptäckt!»
ropade häftigt den unge mannen.
»Hur menar ni, Albert?» frågade Julia, skarpt fixerande
honom.
»Det kunde ju lätt hända, att hon, oaktadt all sin list,
blefve igenkänd och ånyo fasttagen ... Då vore ju både er
säkerhet och ert lugn tryggade?»
»Albert, jag läser i er själ ... ni skulle kunna förråda
den olyckliga ... för min skull, jag vet det ... men i alla
fall förråda henne!»
»Jag vill inte neka till, att ju en sådan tanke uppstod
hos mig.»
Julia släppte Alberts hand och vände bort sitt bleknande
ansigte.
Begge hade derunder upphunnit skjutsgossen, hvilken
kört uppför backen och nu stod väntande med sin kärra.
»Julia, förlåt mig!» bad Albert och stannade; »jag
hyser ej mer denna tanke ... Af barmhertighet, vänd inte
så der bort ert öga från mig!»
Julia svarade ej, men lät hästen fortsätta sin långsamma
skridt, hvarigenom hon allt mer aflägsnade sig från den
unge mannen, hvilken stod qvar der han stannat.
»Farväl, farväl!» ropade ynglingen smärtfullt efter
henne och nalkades derefter kärran, hvaruti han steg upp
och tog plats.
»Vänd om!» befalde han med våldsamt klappande hjerta
skjutsgossen.
Denne såg på vår resande med stora, förvånade ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
