Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dotter kunde ej behandlas med mera ömhet och kärlek än
hon af dem. Grefven och grefvinnan, som icke egde barn,
hade mer än en gång tillbjudit den sköna och talangfulla
flickan en dotters plats i sitt hus; men Julia Palm hade
enständigt vägrat mottaga detta tillbud, antingen af stolthet,
eller af kärlek till ett lif, endast beroende af hennes egen
förmåga. Emellertid hade grefven ingått aftal med den unga
artisten, hvarigenom hon förbundit sig att till honom
hembjuda alla de taflor, som flöto ur hennes pensel, och han
betalade dem till ett pris, som, med skyldig aktning för
Julia Palms talang, skulle ha väckt en Rafaels förtviflan.
För öfrigt troddes allmänt, att grefven och hans fru i sitt
testamente gjort några betydligare dispositioner för den sköna
konstnärinnans framtida utkomst och lycka.
»Herr grefven har behagat kalla mig,» yttrade Kron,
i det han bugade sig framför divanen.
»Ja, min bäste vän,» svarade grefven; »jag vill
underrätta er, att jag i öfvermorgon reser till Stockholm för
att derifrån begifva mig till Frankrike, der jag troligtvis
kommer att uppehålla mig halfannan månad ... Äfven ville
jag säga er, att jag, ehuru ni så kort tid skött
inspektorsbefattningen här på godset, likväl är så nöjd med er, att
jag uppstiger i min resvagn utan minsta bekymmer för
Gunilholms välfärd.»
Albert gjorde en ny vördnadsfull bugning.
»Jag tager för afgjordt, att ni stannar qvar,» fortfor
grefven; »förblif sådan som ni hittills visat er, min vän ...
samma allvar, ordning, drift och oegennytta, och ni skall
inte hafva tjenat en otacksam.»
Inspektoren, glad ända upp öfver öronen, fortfor att
buga sig. Hvad det är ljuft att höra sig berömmas,
synnerligast i dens närvaro, som man älskar!
»Jag önskade för framtiden innerligare fästa er vid
Gunilholm,» fullföljde grefven; »men för att ni sjelf skulle
kunna trifvas här, måste ni gifta er ... Ja, ja, det är mitt
uppriktiga allvar, och jag råder er, som vän, att tänka på
den saken.»
Förlägen och rodnande, tummade inspektorn sin hatt.
»Kanske ni redan gjort ert val?» frågade grefven; »jag
är likväl nästan säker på, att ni inte gjort det, ty, oaktadt
ni är mycket ung, så förefaller ni mig likväl för omtänksam
och förståndig, att hittills ha tänkt på giftermål, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
