Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den vägen gudnås är ganska liten; men att de äro snillrika,
det har jag ännu aldrig kommit underfund med.»
»Ack, jag talar om den främmande damen, jag,»
genmälde adjunkten förargad.
»Det var en annan sak.»
»Vet du, hon har porträtterat prosten och hela familjen
och mig också.»
»Dig också? ... Då gick det väl bra med blyhvitt åt ...
Men hvad har allt det der med bröllopet att göra?»
»Följande söndag,» berättade adjunkten med en suck,
»lystes det i kyrkan för mamsell Julia Palm och inspektoren
Albert Kron på Gunilholm.»
»Jaså, han heter så den nye bokhållaren på Gunilholm?»
»Ja.»
»Och det der främmande fruntimret heter Julia Palm,
kan jag förstå ... det der namnet låter inte så obekant,
tycker jag.»
»Det är en stor konstnär, min bror ... du skulle se
hennes oljefärgstaflor, men inte henne sjelf på samma gång,
ty då fördunklar hon dem.»
»Du är riktigt rolig, du, i afton ... dig måtte hon ha
vändt upp och ned på ... nånå, dertill fordras inte så
mycket ... Följde brudgummen med henne till prestgården?»
»Nej, han kom hit först i går afton med grefvinnan ...
det är en helt ung man, men ganska treflig ... Vi blefvo
genast goda vänner och bröder.»
»Smakar ändå fågel, bror lilla ... Godt nog att vara
vän till den som har en vacker hustru!»
»Ack, hvad han blir lycklig!» suckade adjunkten.
»En inspektorsfru, som målar oljefärgstaflor,» invände
länsmannen; »det måtte bli en kostlig hushållning ... nånå,
det är sannt, hvad som än kommer att fattas i det huset,
inte blir det olja i bordsyrtuten och fernissa på bordet ...
ändå något, sa’ hin, fick se Åmål.» ’ ’
»Hur kan du prata på det sättet!»
»Men, min bror, hur kommer det till, att de unga tu
rest ända hit upp till Dalarne för att gifta sig, liksom det
inte funnes kyrkor och prester söderut?»
»Jag kan inte neka till, att allt har tillgått på ett
ganska mystiskt och obegripligt sätt.»
»Ack, din fåraherde!» ropade länsmannen skrattande;
»det här tycks gå öfver ditt förstånd ... jag skall hjelpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
