Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Albert!» sade hon, rodnande ännu starkare och med
ett uttryck af förebrående i sin stämma.
»Söta Julia, är du ond på mig?» frågade Kron oroligt,
i det han fattade hennes begge händer och såg henne
bedjande in i de undersköna ögonen.
»Skulle jag kunna vara ond på dig!» hviskade hon
och lutade sitt ansigte mot mannens bröst.
Kron slog sina armar om hustruns marmorhvita hals
och tryckte sina läppar på det rika, guldlockiga hufvudet.
I detsamma uppslogs dörren till förmaket, och under
mycket oväsen inrusade de fem lefvande motstyckena till
englarne på familjetaflan, ryckande med ena handen i faderns
rock och med den andra i moderns klädning.
Men fadern och modern hvarken hörde eller kände
sina fem älsklingars närvaro, ty begges tankar och känslor
grupperade sig i denna stund omkring den sjette, öfver
hvilken nyårets sol först skulle lysa ...
Den misslyckade kritikern flyttade stum sina blickar
mellan taflan på väggen och taflan på golfvet.
Slutligen skymdes hans blick af en ljuf och
hugsvalande tår.
Och han vände sitt ansigte mot fönstret, hvarigenom
solen spred in sina strålar.
Och en röst höjde sig ur djupet af hans hjerta och
hufvud:
»Ja, så måste det vara! ... Det är icke
öfverensstämmande med begreppet om Guds godhet och rättvisa,
att fädernas missgerningar straffas inpå barnen!...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
