Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
orimligt, att allt märkligt som tilldrager sig skulle kunna
hinna refereras, och derför är man derstädes ej heller så
benägen att, såsom fallet är hos oss, anse allt, som en
romanförfattare berättar, för taget ur luften och utan
motsvarighet i verkligheten. Och likväl, hur mycket har ej
inträffat och inträffar dagligen hos oss, som aldrig
framkommit eller framkommer på allmänhetens tunga! Om
murarna inom vår folkfattiga hufvudstad kunde tala, hvilka
volymer af händelser, den ena ovanligare och hemskare än
den andra, skulle icke skåda dagens ljus! Man må vara
huru stor psykolog som helst och tro sig hafva upptäckt
alla möjliga vinklar och vrår af menniskosjälen, erfarenheten
förblifver i alla fall ens mästare och uppdagar ständigt nya
gömslen, dem hvarken psykologen anat eller skalden i sin
fantasi drömt om. Om någon t. ex. före offentliggörandet
af fakta i det Attarpska målet[1] hade tagit sig till att göra
dylika rysliga händelser till ämne för en roman, så skulle
man helt enkelt förklarat dem för en orimlighet samt helt
och hållet tillskrifvit dem författarens öfvervägande
benägenhet för att presentera det »låga» och »dåliga» på
mensklighetens bekostnad, en beskyllning, som författaren
af följande berättelse någon gång fått uppbära, derför att
han icke kunnat smickra menskligheten på sanningens
bekostnad. En annan fråga blir, huruvida detta »låga» och
»dåliga», äfven om det är sannt, bör framhållas, och
författaren svarar derpå hvad han flerfaldiga gånger förut svarat
och sökt bevisa, nämligen att han anser framställandet deraf
nödvändigt, och det för det »högas» och »renas» egen
skull. Det sedliga kan lika litet förlora på framställandet
af det osedliga som dagens ljus förlorar på omvexlingen
med nattens mörker. Fast hellre blifver just derigenom det
enas skönhet och det andras fulhet desto skarpare
markerade, det ena mer och det andra mindre lockande och
efterföljansvärdt. Och för öfrigt, huru vill man bota det
onda utan att känna det, tillämpa straffet utan att fatta
brottet, åvägabringa försoning utan att veta hvad som
försonas bör?
För att likväl på förhand lugna dem, hvilka af modet
och det s. k. högre societetslifvet fått finare näsor än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
