Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAGET I SISTA STYFVEBNS TRAPPOR.
33
»Godt! Allt är således som det ska vara,» förklarade
generalissimus; »konsten beror nu bara på att icke i otid
använda detta vigtiga vapen . . . Bruken det aldrig mot gossar
som äro lika stora eller lika starka som ni, för dem boren
I kunna sköta med edra påkar; men då ni träffen sjömän
och stora lärpojkar, som de här kyrkråttorna alltid ha i
släptåg med sig, så fatten strutarna med venstra handen
och kasten snuset och askan i ögonen på dem, så ska ni få
se, att korpgluggarne snart blifva som fönster, hvilkas luckor
man tillskrufvat. . . Bommen derefter till med edra käppar,
så ska ni få se på ett lustigt spektakel... In med strutarna! . . .
Raskt undan med tassarne! ...»
De tio strutarna försvunno, hvarefter händerna i ett
tempo föllo åt sidorna.
»Och glömmen inte heller,» fortfor fältmarskalken, »att
passa på, att ni hafven vinden på ryggen, för annars händer
det att edra egna ögon få sitta emellan på kalaset, och ni
blifven sjelfve lurade på konfekten . . . Vinden på ryggarne,
har jag sagt!»
»Vinden på ryggarne, ja,» upprepade artilleristerna och
gjorde ställningssteg.
»Sköldarne i beredskap!» hördes ånyo anförarens
befallande stämma.
Sköldarne voro större böcker, kring hvilka gossarne
spänt sina bokremmar, hvaruti de med venstra händerna
höllo tätt invid spännet, så att de kunde sträcka fram boken
för att parera de slag som riktades mot dem. Företrädesvis
begagnades lexika, såsom varande mest tjenliga för detta
ändamål. Pauli bar sjelf Schenbergs latinska lexikon, bundet
i ovanligt tjockt pappband, hvilket också bar märken efter
många strider, då deremot sjelfva bladen inuti, fullkomligt
främmande för dagens ljus och lärjungens ögon, bibehöllo
sig i samma släta och vackra skick, som de hade när de
kommo från bokbindaren. Schenberg, den hedersgubben,
kunde väl aldrig ana, att detta med så mycken möda
sammanfogade värn mot bockarne i latinska språket så
der skulle begagnas till skydd mot rottingar, hasselkäppar
och gatsten. I brist på salig Schenberg måste salig Sjögren
släppa till sin rygg och sina sidor. Dock ansågs den senare
i allmänhet för liten och tjock, så att han, som sagdt är,
endast i nödfall tillgreps.
Flickan i Stadsgården. ü
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
