Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 2. Slaget i Sista styfverns trappor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
BARS EN.
Adolf spratt till, lyfte pä mössan till afsked och ilade
utför trapporna.
»Tack lilla, snälla herre! Gud välsigne honom!» ljöd
efter honom madamens stämma.
»Tack, tack! Lalla är snäll, Lalla är snäll!» klingade
barnets.
Nedkommen, omgafs anföraren på ögonblicket af
kamraterna, hvilka, under tystnad, men med högst betydelsefulla
åtbörder, pekade på en stor uppslagen port till ett af de
närmaste husen hitom Sista styfverns trappor och hvilken
port claristerna vid förbigåendet funnit stängd.
Nedanom porten syntes en mängd fötter, några af dem
blottade och andra beklädda med grofva, söndriga kängor
eller skor, mellan hvilka här och der visade sig ändarne af
grofva påkar. Ett svagt sorl derifrån tillkännagaf, att utom
fötterna äfven funnos munnar hos dem som stodo bakom
den fatala porten.
»Skulle de kunna vara derinne?» hviskade Axner till
Hök, som stod honom närmast.
»Medan du var der oppe,» svarade Hök lika sakta, »så
började den der porten långsamt skjutas opp . . . säkert äro
de der inne... Vi ha dem, vi ha dem! ...»
»Bara de inte ha oss i stället,» mumlade anföraren
mellan tänderna, anande en krigslist å fiendernas sida, hvilken
satte honom myror i hufvudet, emedan han nu i en hast
måste hitta på en annan plan än den Paulis vishet utstakat.
»Att inte Pauli ska vara här än,» sade han, icke utan
en viss oro, ty om han också fullkomligt litade på sitt mod
och sina krafter, så kunde han likväl ej dölja för sig sjelf,
att han saknade all praktisk öfning i den ädla krigskonsten
och att den, som på morgonen varit mamsell, icke har så
lätt för att blifva general innan aftonen.
Han började nu eftertänka, hvad en Hannibal eller
en Epaminondas skulle hafva gjort i hans ställning. Men
han fick ej länge tid att sysselsätta sig med den aflägsna
forntiden, ty sorlet bakom den uppslagna porten ökades,
tillkännagifvande, att det kritiska ögonblicket nalkades.
Claristerna trängde sig. tillsammans och sågo på sin
anförare, likaledes oroliga, ty dennes obeslutsamma blickar
hade ej undgått deras uppmärksamhet. En och annan
började till och med snegla åt sidan uppåt Sista styfverns
trappor för att efterräkna icke allenast huru snart Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
