Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 3. Flickan i Stadsgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
BAK NEN.
fått någon aga af föräldrars, fosterföräldrars eller lärares
händer, ty han hade aldrig gjort sig förtjent deraf, skulle
nu böja sin rygg under en rå arbetares grofva näfvar —
Cæsars, Hannibals och Paulis vän läggas upp för jwygel af
en simpel murare.
»Döda mig! Döda mig tusen gånger, men slå mig inte,
goda herre!» bad han med tårar i ögonen.
»Hå kors, hvad tänker lille baronen på? . . . Han ska
få ligga framstupa på mitt venstra, mjuka knä . . . Men ligger
han inte stilla och beskedligt, så får hans nåd hålla till
godo med hårda golfvet. . . Hans nåd lipar, tror jag?. . .
Bättre ha tårar i ögonen än snus och aska, din lymmel!»
tillade han, i det han ruskade sin fånge af alla krafter och
bet ihop tänderna af ilska.
Jätten släpade sitt rof till andra kakelugnsvrån, stack
sin lediga hand deruti, och när den återdrogs, följde dermed
— icke den eftersökta, svigtande hasselkäppen, utan ett
gigantiskt — klappträ, förmodligen tillhörigt murarens hustru
och fördt af hennes idoga händer vid någon af de södra
tvättbryggorna.
»Jaså, det lär väl inte finnas något bättre,» började
ånyo muraren, som återvunnit sitt gamla glada och
skämtsamma lynne; »det här är väl inte alldeles detsamma, men
man kan hjelpa sig fram med det ett godt stycke . . . Det
smäller så förbannadt och gör mer oväsen än nytta, men
det är sannt, man kan nyttja det på tvären, så smäller det
inte så hårdt, men kännes så mycket bättre . . . Ser du, jag
gör alltid det goda i tysthet, jag...»
Vår hjelte drog en djup suck, särdeles med afseende
på det gigantiska klappträet. Att läggas under detta trä,
liksom simpelt byke, upprörde ännu mer hans unga blod.
Hasselkäppen hade då. varit mycket bättre, ty deruti låge
åtminstone något militäriskt, och hvem vet dessutom så
noga, om ej den store Napoleons marskalkar, hertigar,
vice-konungar, ja till och med konungar, hvilka tjent sig upp
från de lägsta graderna, hvem vet så noga, säga vi, om ej
alla dessa haft en äldre bekantskap i hasseln än i lagern?
»Se så, min lilla fiffiga herre!» återtog nu muraren,
som icke var någon gnidare på artiga epitet; »nu ska vi
muntra oss på en liten stund . . . Aldrig har ni varit och
aldrig blir ni hädanefter så klappad som ni nu ska bli. . .
Det ska gå så lätt som att gipsa tak och marmorera väggar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
