Samlade arbeten / Romaner 5. Flickan i Stadsgården / 72 (1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fjerde kapitlet.

Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon.

Dagen efter nyss berättade våldsamma uppträden i
Stadsgården var en lördag. Det var på eftermiddagen.

På en stol framför sin fostermoder, fru Brundström, satt
Adolf Axner. Den goda frun var som bäst sysselsatt med
att peta i sin fostersons hufvud och undersöka den stora
kulan, hvilken, lik en ny pabyggd våning till ett äldre hus,
utbredde och upphöjde sig öfver vår hjeltes hjessa.

Midt på golfvet stod den hederlige kopparslagaren,
borstande sin gamla helgdagssyrtut, så att dammet, likt ett
moln, skockade sig omkring honom.

»Det är väl bättre nu, söta mamma?» frågade Adolf.

»Vackert bättre,» svarade frun; »den der kulan får du
behålla länge och väl. . . men det skadar inte åt dig . . .
hvad hade du der att göra? ... Är det skick och skäl att
ge sig i slänger med så’na der gatpojkar och ...»

»Inga gatpojkar, mamma lilla,» afbröt henne
foster-soneR; »det var mina kamrater jag var med.»

»Vackra kamrater som springa och förföra dig . . . Aldrig
har du varit med om tocket förut. . . Jag känner dem nog,
jag; det var de som narrade dig.»

»Tvärtom, de ville inte ta mig med; men jag tvang
dem att göra det.»

»Om du gör om det der en gång till, så blir jag aldrig
god på dig mera.»

»Se så, min gumma, käxa inte mer om den der saken,»
blandade sig kopparslagaren i samtalet; »en pojke ska vara
pojke och inte flicka.»

»Men om han blifvit ihjelslagen?» frågade frun med
en bekymmerfull blick på gossen.

»Nå, då hade det varit tids nog att beskärma sig,»
svarade mannen; »inte skadar en några skråmor, inte... Jag
har fått många åkarnyp på min skalle i min dar, men ändå är
den bastant som locket på den stora kopparpannan dernere.»

»Men, kära Brundström,» frågade frun, »är det då ditt
allvar att gå till Stadsgården?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>