Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
BAK NEN.
»Ja, det är det.»
»För att leta rätt på det der vilddjuret?»
»Ja visst.»
»Men hvad ska det tjena till?»
»Hvad det ska tjena till?. . . Jo, jag vill se hvitögat
på den skurken, som bar händer på en trettonårig gosse.»
Jag vill se de stora, blå ögonen, tänkte Adolf.
»Och som misshandlade sin hustru,» fortfor mästaren;
»får jag tag i honom bara, så. . .»
»Hvad har du med det att göra?» inföll frun.
»Och som ville hälla bränvin i den lilla vackra flickan,»
utlät sig Adolf.
»Kanske du tänker följa med, din toker?» yttrade
fostermodern.
»Ja, mamma; pappa har lofvat mig det.»
»Men om muraren slår armar och ben af er?» frågade
hustrun.
»Kan man se,» svarade mannen med ett sjelfförnöjdt
leende; »den som förlorat ett halft öra, aktar sig nog för
att mista andra hälften ...»
»Men om lian tager edra örlappar i stället?»
»Det får han gerna, notabene om han kan,» svarade
kopparslagaren och såg lugnt på sina stora näfvar.
Adolf såg också lugnt på sina.
»Det gör mig ondt om den arma hustrun!» sade frun.
»Och lilla Lalla se’n!» tillade Adolf; »hvad hon är
vacker. . . så’na ögon, må mamma tro . . . och hennes
händer, så fina och små som vingarne på en fjäril.»
»Stackars barn!» suckade frun; »säkert har hon
föräldrar i lifvet, kanske rika och förnäma med . . . Jag tyckte
du berättade det.»
»Så hörde jag den beskedliga madamen säga . . . Det
betalas tjugu riksdaler i månaden för lilla Lalla. . . Hon
hade de grannaste kläder...»
»Att lemna sitt barn på ett sådant ställe!» anmärkte
frun; »är det föräldrar, det?.. . Hur stå till svars för det?...
Finnes det något rysligare än en mor, som kastar sitt barn
ifrån sig och öfverlemnar det i så’na händer? . . . Gud nåde
den, som inte har någon huld och skyld som ser om sig,
när man är liten och späd!»
Adolf höjde sina ögon upp till fostermodern. I hvartdera
ögat perlade en tår. Äfven han hade kunnat vara utkastad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
