Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
BAK NEN.
»Far varligt fram, min gosse!» varnade frun, »och
akta dig för flere knölar. . . Den som läser måste vara rädd
om hufvudet. . . Hör du det?. ..»
»Var obekymrad, mamma. . . Det ska nog gå bra.»
»Laga äfven att du får rätt pä din mössa . . .
Brund-ström du, dröj nu inte länge borta i afton, för det är
hafre-grynsgröt till qvällen . . . Adjö, adjö!»
Kopparslagaren och hans fosterson lofvade att tidigt
vara hemma, hvarefter de gingo.
Man kunde se och höra på allt, att hustrun var den,
som hade högsta väldet der i huset. I borgarhus, ja till
och med i andra, lider aldrig det gemensamma goda deraf,
att en förståndig hustru utöfvar husbondeväldet.
Erfarenheten visar och har visat, att slika hushåll alltid stått sig
bäst, och en förståndig hustru ställer icke just mannen
under toffeln för det; men gör hon det, så gör hon det
merendels så fint, att hvarken han sjelf eller andra komma
underfund dermed.
Klockan klämtade fyra i Katarina kyrktorn, då Adolf
Axner med sin fosterfader stannade utanför porten till det
hus, deri han aftonen förut spelat en så betydande rol
och hvarifrån han, lik en jagad hare, slutligen hade flytt.
Nu stod han åter framför samma port vid sidan af den
väldige kopparslagaren, hvilken han så många gånger sett
kasta storsläggan med samma lätthet, hvarmed en annan
handterar en boll. Han hade således ingenting mer att
frukta af murarens näfvar. Men fast han ännu harmades
på denne för det han velat prygla honom och det med ett
klappträ till på köpet, så ville han honom dock ingenting
ondt numera, dels af det skäl, att hämdkänslan icke slår
någon djupare rot i ett barns hjerta, dels ock derför, att
han ansåg denne genom förlusten af halfva örat redan hafva
lidit ett tillräckligt straff.
Hvad murarens hustru beträffade, så tyckte han
visserligen att det var synd om den beskedliga madamen, som
upptagit honom från gatan och förbundit hans hufvud; men
han var missnöjd med henne, för det hon, efter det han
genom sin mellankomst räddat henne från den svåraste
misshandling, sprungit ut ur rummet och lemnat honom ensam
i sticket, utan att sedan fråga efter honom det ringaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
