Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 4. Ett halft öra i stället för två stora himmelsblå ögon - 5. Skuggan af en hjelte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du har feber, gosse!» ropade kopparslagaren; »din
hand bränner som eld.»
»Det var sä qvaft inne på källaren,» svarade Adolf.
»Tyckte du det?»
»Ja, pappa.»
»Det var roligt att träffa en bekant.»
Adolf hade också träffat en bekant, men det tyckte
han icke var roligt.
»Pallin är en af våra bästa kopparslagare . . . Förtjenar
pengar, men gnider inte på styfvern,» försäkrade
Brundström; »spekulerar på att bli ålderman . . . nå nå, min röst
har han.»
»Jaså.»
»Fan tog vår murare, Adolf.»
»Gifve Gud det vore så väl!» sade denne för sig sjelf.
»Men vi ska väl träffa honom någon gång.»
»Det ska vi akta oss för,» mumlade Adolf mellan
tänderna.
Vår hjelte på hemvägen var på långt när ej densamme
som på bortvägen.
Så går det, när man träffar ett halft öra i stället för
två stora himmelsblå ögon.
| Femte kapitlet. |
Skuggan af en hjelte. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
