Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 5. Skuggan af en hjelte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKUGGAN A» EN’ HJELTE.
93
gossarnes armar. Fru Brundström rynkade pà näsan, ty hon
hade alltid tillskrifvit dessa gossar sin fostersons sjukdom;
men när hon närmare eftertänkte det hjertliga deltagande,
som i synnerhet dessa båda ostyringar hade visat Adolf
under hans sjukdom, samt nu såg den i deras ord och
åt-häfvor rådande glädjen öfver hans tillfrisknande, kunde hon
icke längre vara ond på dem, utan lemnade småleende
rummet för att låta de tre vännerna ostörda få språka med
hvarandra.
Samtalet mellan de tre rörde sig naturligtvis i början
kring den långvariga sjukdomen, men tog snart en friskare
vändning.
»Axner,, du,» ropade Pauli, »vet du, jag slipper gå i
Clara skola längre ... Ar det inte roligt, det?. . . Ja ja, vi
ska ändå träffas, vi få ändå leka tillhopa. : . det är inte
farligt med den saken ... vi ska inte skiljas för det.»
Adolf såg undrande på Pauli.
»Finns det något roligare än att gå i skolan?» frågade han.
»Är du tokig, Adolf?. . . Hvad är det för roligt der?...
Tror du jag längre har lust att handteras som en
åkarkamp från morgon till qväll?. . . Att få ta emot stryk den
ena gången efter den andra, utan att få ge lika godt igen,
det är ju opp åt väggarna! . . . Nej pass, mante, nu är det
slut med den smörjeisen! . . . De ha lön för att lära oss,
men inte för att slå oss, de svartrockarne!»
Orsaken till Paulis vrede mot hans lärare var följande:
I november månad hade han börjat ett’ nytt krig, men
denna gången mot Tyska skolan. Detta hade så till vida
aflupit lyckligt, som Tyska skolan midt på Tyska
kyrkogården lidit det fullkomligaste nederlag, men slutligen rätt
olyckligt för claristernas segerdruckne anförare, hvilken för
detta sitt välförhållande måst tillgodonjuta sin femte
offentliga skolstut. Detta hade alldeles uttömt hans tålamod
och gjort honom harmsen mot allt hvad skola och lärare
hette.
»Är det inte nedrigt!» ropade han, springande upp på
golfvet med knutna näfvar; »hvad får man lära annat i skolan
än att slåss? ... I Cornelius Nepos slåss de, i Julius Cæsar
slåss de, i Svenska historien slåss de, i Bibliska historien
slåss de . . . Israels barn, Guds egna barn, bevars, hvad göra
de annat än slåss?. . . Och sjelfva den fromme Jakob var ju
den störste slagskämpe man kan tänka sig . . . han brottades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
