Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Barnen - 6. Ett lik och en timmerstock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT I.IK OCH EN TIMMEESTOCK.
.107
Den s. k. Sporrongs gård bildar ensam ett helt qvarter,
omslutet på trenne sidor af Clara Vestra kyrkogata,
Karduans- och Lilla Vattugränderna samt på den fjerde af
Clara sjö, ett bottenlöst träsk, som förpestar den omgifvande
trakten.
Sedan äldre tider hafva smeder och vagnmakare bebott
denna vidsträckta lägenhet, och hammarens klingande slag
och sågens sträfva ängskäretoner förkunnade för vandraren
och grannskapets invånare den verksamhet och idoghet, som
rådde inom det Sporrongska qvarteret.
Gården, som hade sitt namn af en vagnmakare, hvilken
byggt den och på den tid, som omsluter dessa händelser,
ännu lefde, var medelst ett högt plank delad i tvänne
hälfter, af hvilka den närmast sjön belägna, bakgården
kallad, var en upplagsplats för vagnmakarens varulager samt
derjemte en reservoar för allt möjligt afskräde.
Midt på denna bakgård stod en gigantisk stapel af
ek-och bokvirke, väldiga stockar, uppresta mot hvarandra och
bildande inom sig ett rum, visserligen icke åtkomligt för
himmelens regn, men otillgängligt för dens blickar, som
stod utanför .stapeln.
Gården erbjöd genom sin rymlighet och aflägsenhet en
högjt tjenlig tummelplats för skolungdomens lekar. Hvarje
onsdags- och lördagseftermiddag var der ett lif och ett
stoj, som skallade kring alla stränderna af den lilla sjön.
Der lektes röfvare och soldater, der firades begrafningar efter
hundar och kanariefåglar, på ett eller annat sätt kära för
gossarnes minnen, der vältades stora stenar ned i det mörka
vattnet, der brottades, exercerades, byggdes fästen och torn
sommar och vinter.
Den stora stapeln var städse hufvudresidenset, som skulle
bestormas och försvaras. Hvarje stock deruti betraktade
gossarne som sin egendom, sin broder, ty de hade ju
in-förlifvat den med sina lekar. Derför var det stor saknad,
när en stock försvann för att böja sig under sågen och
yxan, men stor glädje, när en ny ditsattes i stället, hvilken
då döptes och erhöll namn efter den gosse, som först blifvit
den varse och derpå satt sitt bomärke. Sålunda hade Pauli
sin stock, Hök sin och Axner sin, och ve näsan på den,
hvars hand vågade nypa i dess bark och rifva i dess näfver I
Att illa medfara och sarga en stock var i gossarnes
ögon detsamma som att plundra ett lik. Och dessa stockar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
